Homestay utanför Siem Reap

Vi bor på Jasmine family lodge i Siem Reap i Kambodja. Här bor vi bra för en rimlig penning. Killen i receptionen var provocerande ointresserad av att ge oss några upplysningar när vi anlände men vi har upptäckt att om vi bara frågar vet han väldigt mycket och han har hjälpt oss med allt vi frågat om.

En sak vi frågade om var om det fanns något homestay att bo på. Alltså att en bor hemma hos en familj och får se deras vardag. Det fanns det och för några dagar sen blev vi upphämtade kl 8 på morgonen av en kille med tuktuk. 

Vi åkte i nästan två timmar ut på landet. Det visade sig att det var hem till Chonlys familj vi skulle. Han pratade ok engelska men i övrigt pratade alla bara Khmer. Vi bodde hos hans föräldrar. I huset bredvid bodde hans syster med familj och vid husen där omkring bodde fler syskon med barn. 

Vi har blivit otroligt väl omhändertagna och fått otroligt god mat. Lovis har lekt med barnen, vi har sovit middag i hängmattor och varit på små utflykter. 

De bor enkelt. Det finns elektricitet ibland, inga kylskåp till exempel utan då och då cyklar något av barnen och köper is. Systern handlar på marknaden varje morgon. Maten lagas på elden. 

För något år sedan investerade familjen i en traktor och med den drog vi iväg första eftermiddagen för att se när pappan fiskade och se solnedgången över fälten. 

Vi sov i ett hus på stolpar. Tunna filtar direkt på plankgolvet och myggnät gjorde att vi fick en "blå koja" som Malte sa. Hårt var det att sova men sömnen stördes mer av att Malte fick feber på natten. 

Livet levdes till stora delar i skuggan under huset och på fälten så klart. De odlade ris, bönor, gurka med mera. I träden växte banan och papaya och mangoträden blommade. I köksträdgården växte basilika, citriongräs, chili och annat som vi inte vet vad det var. Vår guide var annars duktig på att peka ut olika växter för oss och berättade att myror gav den goda sura smaken till fisksoppan vi fick. 

På morgonen andra dagen berättade Chonly att hans kompis förlovat sig. Efter frukost gick vi över dit för att gratulera. Det var massa folk där och vi blev bjudna på traditionella nudlar och fick hälsa på massa folk. Och titta på det fina paret så klart som fotograferades i olika kläder. Ett par förlovat sig efter några månader av kärlek berättar Chonly. De frågar då föräldrarna om lov och de kommer överens om kostnaden. Själva bröllopet, som tar tre dagar, går av stapeln ett par månader senare och paret flyttar då ihop. 

Tre timmar mitt på dagen händer ingenting. Det är varmt. Allt arbete läggs ner. Vid elva kommer ett gäng barn hem från skola och vid 13 cyklar ett annat gäng iväg. Annars mellan 12-15 är det tyst på gården. Det var så otroligt lugnt!

Vi låg i hängmattor och läste och sov. 

På kvällen åkte vi oxkärra ut på åkrarna. Det var inte länge sen all transport skedde så. Och allt arbete på fälten. Det var skumpigt av bara 17. 

Annars har vi varit med när deras liv gått på. Lovis har varit med överallt och nyfiket prövat mat (!) och sysslor. När vi skulle åka sa pappan i familjen att han ville adoptera Lovis och att hon skulle stanna och bli ett Kambodjanskt barn. Hon passade så bra in! - stanna! Sa de till Lovis när vi åkte. Och det var svårt för oss att kunna tacka nog för hur fint vi blivit bemötta i deras hem. 

Det är en chansning att åka på homestay då vi ibland hört att det kan vara för tillrättalagt gör turister och inte alla känts genuint. Detta kan vi dock verkligen rekommendera. Ett minne för livet.