Min sjukdom har gjort att vi inte gjort så mycket. Effektivt sätt att komma in i semesterlunken fort - att tvingas dit. Det bästa att med att vara ute på resande fot så länge åt gången (jmf flera gånger) är att det är väldigt ostressigt. Vi blir inte jäktade av behöva gå till läkaren istället för till stranden. Vi har tid! Vi blir inte stressade av att vi inte sett något speciellt. Vi hinner!
Istället kan vi tillåta oss att slö på vår altan i massa timmar, sova middag och låta hela eftermiddagen gå åt att hitta ett ställe att dricka en lassi på. Med jordgubbar från Da Lat, så klart.
Om jag hade varit frisk hade det funnits två ställen att gå på yoga på här. Även om det kostar nästan som i Sverige. Daniel har i alla fall kommit iväg på två joggingrundor och en massage.
Jag försöker ge min kropp det den kan behöva för att orka bli frisk. I dagsläget är jag och mitt immunförsvar körda i botten så det ska blir att börja bygga upp mig igen.
Idag var jag på uppföljning hos läkaren och jag har fått ett kompletterande antibiotika till det bredspektrum jag redan äter (för er som undrat). Och jag går konstant omkring med sjal kring huvudet och papper under på grund av varvet som rinner ur örat.
Mui Ne är ett mysigt och avslappnat ställe. Det är inte platsen för den perfekta stranden då stranden börjar försvinna på sina ställen.
De stora vågorna gör det heller inte så badvänligt för små barn men desto roligare att leka i vågorna för större. Vågorna kommer också med en lätt bris som svalkar skönt och med tusentals surfare som ger stället sin avslappnade stämning.
Nu åker vi vidare med den bra bussen till Nha Trang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar