Vi tog oss med tåg från Goa till Mumbai. Först taxiresa till tågstationen jättetidigt på morgonen. Malte blev åksjuk och kräktes på vägen. Det var 11 långa timmar ombord på tåget roligt att se landskapet utanför.
Helt plötsligt säger en medpassagerare - ska inte ni av här?
Vi fattade ingenting för ingenstans hade vi hört Mumbai/bombai uttalas. Vi fick klart för oss tåget inte stannar där utan i en förstad någon timme med bil från själva staden. Det blev stressigt att komma av och ut i folkvimlet med barn och packning. - Håll koll på barnen, skrek folk till oss fast vi redan hade dem i var sin hand. Det gav en känsla av otrygghet jag sällan upplever.
Vi hittade en taxi och med den hemska trafiksituationen i Mumbai tog det över tre timmar stt ta sig till bort förbokade hotell. Malte blev åksjuk igen och Lovis behövde gå på toa. Vi var så ofantligt trötta när vi äntligen kom fram. Vi blev ofantligt glada av att se att det var ett rätt lyxigt hotell vi bokat. Det var vi värda! Vi fick gå på toa, fick var sitt glas juice och sen upp på vårt rum med mjuka sköna sängar och fungerande dusch i badrummet!
Efter sovmorgon och frukostbuffé hyrde vi genom hotellet en bil med chaufför som skulle ta oss runt i staden enklare än med egen taxi men det borde vi inte ha gjort. Vi fick ett bestämt pris från hotellet men sedan ville chauffören ha extra betalt för allt möjligt. Fiffel och båg. Ännu en dag i trafikstockning och vi fick muta barnen med glass och oss själva med det indiska starka och supersöta teet som säljs överallt.
Vi tog oss ut till elephant island för att kolla på ett gammalt tempel uthugget i berget men vi var redan less efter taxiresan, det var den värsta turistfälla jag varit med om, så när vi i värmen tagit oss upp till templet och de där skulle ha ohemult mycket betalt för att gå in, vilket inte stått någonstans, då vände vi på klacken och tig första bäst båt tillbaka, åt glas, körde hem, åt nudlar på gatan och gick till hotellet och hyrde en film.
Vi gillar inte Mumbai. Så är det.
Dagen efter gick inte vårt flyg förrän på natten. På Patnem Beach fanns ingen hemlängtan men nu ville vi inte vara kvar längre. Vi ville sova utan att väckas av ylande hundar, trafik och byggen. Vi längtade till våra sängar.
Vi hängde sista dagen några timmar på ett köpscenter med Ac för att inte bli för svettiga innan flygresan. Tuktuk dit, bättre ön bil!
Överprisad fika där och överprisad mat på flygplatsen men tillslut var vi på väg hem.
Synd att avslutning blev rätt misslyckad men å andra sidan lättare att åka hem.
