Klättertur till Ågelsjön

Förra sommaren var vi, familjen, på klätterläger med klätterklubben till Ågelsjön utanför Norrköping. Det regnade massor men vi föräldrar hann ändå få lite möjlighet att klättra då. Och det gav blodad tand. 

I våras köpte vi klätterutrustning till oss i familjen så att vi skulle kunna komma iväg och klättra på egen hand. Det har hela tiden varit utomhusklättring som lockat oss. Genom att handla på affären Declathon kom vi undan till ok pris. Annars är klättergrejer sånt som kan kosta hur mycket som helst. 

Under april var vi till en klippa nära oss några helger i rad på kortare turer men sen blev det för varmt, trots att den ligger i skogen. 

Nu har vi varit vid Ågelsjön igen. Vilket ställe!

Vi har både klättrat, sprungit längs sjöstranden och plaskat och stojat i den varma sjön resten av dagen. När jag simmade ut naken och helt ensam i den stilla sjön kl 06, efter en kort löptur en morgon var det magiskt. Det tillfället korar in på topp 5 naturupplevelser!

Självklart blir det lite bråk och stök när vi ska samsas i litet tält och vi inte alltid vill göra samma sak samtidigt. Men det hör ju till. Och vi tar oss igenom det och försöker hitta lösningar som passar alla. Och visst hade vi det härligt och planerar redan flera nya besök. 

Klätterläger

I helgen var hela familjen på klätterläger. Trots ganska mycket regn blev det endel klättrande, speciellt för lillebror som inte ville göra annat! Nu funderar vinupplevelse hur vi ska få in mer klättring i våra liv då vi föräldrar också fick blodad tand. 

Jag behöver inte välja? Det är inget fel på mig.

Jag har så många olika intressen. Jag går från den ena saken till den andra. Jag har flera böcker på gång samtidigt och skulle dö själsdöden av att ha ett jobb som inte var varierat. När jag lärt mig sticka sockor gör jag något annat. När jag lärt mig sy i dragkedja vill jag virka. Jag har en aldrig sinande önskan om att utbilda mig inom olika områden. Idag så jag en katalog för helg- och sommarkurser på en folkhögskola och jag ville gå 6 stycken av dem! Jag har ett företag och har kan komma på fler saker jag skulle vilja göra.


Jag tänker dock ofta att jag borde specialisera mig. Att jag inte borde vilja vidare. Att jag borde vara på ett annat sätt. Att jag borde bli riktigt bra på något istället för okey på flera saker. Att jag vid 33 års ålder borde veta vad jag vill bli när jag blir stor.


Då kan det vara så otroligt skönt att läsa att det kanske faktiskt är okey att vara så här. Att det kanske inte är så att det är fel på mig och att jag borde ändra mig utan att jag istället kanske kan ta till vara på mitt sätt att vara.


Jag läste först om "scanner-personligheten" på en blogg som jag nu inte hittar igen. Vid en snabb googling hittar jag dock den här artikeln som förklarar det rätt bra. http://mabra.com/ar-du-en-scanner-allt-om-nya-karaktaren/ (även om "ny karaktär" låter helt sjukt. Möjligtvis en ny benämning)


Idag ramlade jag över det här TED-talket (som omöjligt vill inbäddas som klipp)
http://youtu.be/QJORi5VO1F8 av Emelie med bloggen http://puttylike.com/


Och det var så roligt att höra!


Jag mår inte dåligt av att vara på det här sättet. Jag är inte en "rastlös själ". Jag är för det mesta tacksam och nöjd över hur saker är. Det jag mår dåligt över är tanken om att jag borde vara på ett annat sätt eftersom det är specialiserade vi förväntas vara. Emelie i TED-talket säger att när vi får frågan om vad vi ska bli när vi är stora vid 5 års ålder är det okey att, som min dotter, säga att hon ska bli cirkusartist, jobba på flygplats och vara äventyrare. Men att jag som 33-åring säger att jag vill jobba som skolkurator, förlossningsprofylaxinstruktör, grupphandledare och sälja min egentillverkade hudkräm och leva på självhushållning då verkar jag lite knäpp.


Men så ska jag inte tänka längre!

I går berättade en lärare i personalrummet att en elev hade fastnat på en "vad ska bort?"-uppgift där du får fyra alternativ och en sak ska bort. Först gick det bra, sen kom eleven till alternativen
KALLE  ANTON  JOHANNA  JOAKIM
Och eleven förstod inte alls vilken som skulle bort. Eleven räknade bokstäverna och tänkte att lösningen fanns där men det stämde inte heller. Läraren tittade på uppgiften och höll med om att det var en konstig uppgift. Hon försökte sedan hjälpa eleven med "om du tänker på vad de är..?" och eleven såg uppgivet på henne och svarade "människor"!



Barn är så kloka.

Det är så lätt att inte tänka till, att gå på slentrian och där igenom befästa könsroller.

Jag gillar verkligen Pia Lindenbaums böcker men boken "Kenta och barbisarna" fick min dotter att förstå att hon som flicka tydligen förväntades leka med dockor och att pojkarna tydligen inte skulle göra det. För henne var det något nytt. Den genusmedvetna boken råkade i hennes fall bekräfta könsroller.


Det är lätt att det blir fel. Vi kämpar vidare. I det lilla och i det stora. Läraren skulle höra av sig till förlaget om uppgiften i skolboken.

Förlossningsförberedande kurser

Ett stort intresse jag har är förlossningar! Efter att mitt första barn föddes utbildade jag mig till instruktör i Föda Utan Rädsla (den "nya" profylaxen) och jag har sedan dess träffat massa par inför deras förlossningar - både rädda par och de som velat fördjupa sina kunskaper och förbereda sig. Vilken ynnest!

Nu är tiderna för höstens kurser uppe på hemsidan:

Http://medvindenkoping.se

Kurserna hålla i Enköping men par kommer från Uppsala, Västerås, Sala, Strängnäs, Östhammar, Norberg, Avesta och fler ställen. Det funkar eftersom det är en endagskurs. 

Jag hoppas att fina gravidmagar ändå fått lite sol på sig denna regniga sommar. Jag ser fram emot höstens kurser!

Lite för mycket för mig

Jag har varit så otroligt trött denna vecka. Jag vet inte om det är att kroppen gör sig redo för semester, att jag inte ätit järntabletter på länge eller något annat. Men trött är jag. Så där trött att det på riktigt är svårt att komma upp på morgonen och svårt att engagera sig i jobbet eftersom det inte finns ork. 4 veckor kvar till semester. 

En annan sak är att dagarna är så uppbokade i maj och juni. Det är trevliga saker allt ihop och det passar inte mig alls. Jag tycker om att ha oplanerade helger. Att kunna vara spontan. Att lata mig. Att inte behöva bestämma. Att vi som familj inte är så inbokade. 

Men nu är det som det är och då gör vi så klart det bästa av situationen. 

Jag och lillebror sov middag tillsammans i lördags i stugan. 

Sova middag när det går och hämtmat är två räddare när det behövs. Samt att ta ut kompledigt och sluta i tid. 

Jag gjorde det!

Förra året var jag anmäld till Göteborgsvarvet - världens största halvmaraton, 21,1km. Då var jag sjuk i stort sett hela våren och fick banga men följde med som support. Det var trist att missa loppet men det var en kul helg. 

Jag och en av tjejerna från förra året anmälde oss till årets lopp i höstas. Min träning har gått lite upp och ner. Hela hösten var jag hängig vilket slutade i halsfluss före jul, en muskelbristning i vaden och för en månad sen hade jag ont i halsen i en månads tid så jag har inte fått så många mil i benen som jag hoppats. 

De sista passen kändes dock bra och igår stod jag redo att ta mig an min första halvmara!

Det var så kul! Jag log hela varvet runt. 

Jag har den sista tiden bara satsat på längd och inte på snabbhet. Jag har tänkt att det vore rimligt att ta mig runt på 2:20. Mitt längsta löppass någonsin har varit på 15 km och då har knän och höftböjare gnällt. 

Jag hade bestämt mig för att ta det lugnt och tänkte hålla ett tempo på 6:30/km. Och det gjorde jag. Jag sprang i jämt tempo hela varvet runt trots avsaknad av klocka. Jag kom in i ett behagligt tempo och sprang på bara. Efter ca 12 km började jag springa om rätt många som gått ut för hårt. 

Inte förrän vid 18 km började kroppen säga ifrån. Då gjorde det ont lite var stans. Men jag översköljdes också av massa känslor och började gråta lite när jag insåg att jag skulle klara det! För det har inte varit så självklart. 

Jag kände att även om jag var hyfsat pigg så hade jag inte kunnat springa fortare. Men tanken slog mig - skulle jag kunna springa längre?

Otroligt glad gick jag i mål på 2:18:16 och jag mådde riktigt bra. 

Jag tog mig tillbaka till hotellet för dusch och sen skumpa i baren med min vän och supporter. 

Efter tvårättersmiddag och ett glas rött lade vi oss i sängen och åt godis och kollade på schlagern tills att vi 23:15 släckte lampan och somnade som stockar!

Så jäkla nöjd!

Jag är lite hög på att ha klarat något som inte varit så självklart. Och det ger mersmak. 

Pannkakor med vita bönor, löpning och vattkoppor

Jag är hemma med lillebror som har vattkoppor nu. Han verkar inte så brydd om själva kopporna och har ingen feber men han är förkyld, vilket han varit i ca 3 månader, och mår rätt gott av att vara hemma och vila.

Jag däremot springer på. Det är så otroligt skönt att det funkar nu.
I lördags sprang jag 14 km! Vilket för mig är jättelååångt. Men förutom att jag känner mig stel i höftböjarna och knän när jag springer så kändes det bra. Det kör inte ont någonstans!

Jag och Lena, som ska springa Göteborgsvarvet tillsammans, träffades i går kväll borta vid elljusspåret och sprang ett varv tillsammans. Vi pratade upplägg av loppet och inställning till hela resan och vi är överens. Det ska bli en trevlig resa, vi ska ta oss runt loppet och hoppas på att känna oss ok under och efteråt och kunna njuta av en god middag.

När jag kom hem igen hade jag sprungit 10 km utan att jag egentligen hade tänkt på det. Så skönt att känna så! Men fort går det inte. Det gör dock inte något.

Nästa helg ska vi också springa Premiärmilen i Stockholm vilket för mig är ett helt nytt lopp.

I dag har jag och lillebror gjort amerikanska bönpannkakor. Han gillade smeten men vägrade äta själva plätten. Jag gillade dem i alla fall. Nyttiga och glutenfria. Väl värda att testa. Recept på s 33 i Buffé nr 2.

Operation pigg: vård av barn

I senaste numret av Runners world fanns en artikel om hur en skulle hålla sig frisk under lopp-säsongen. Alla punkter hade kunnat sammanfattas i - Lev inte med förskolebarn!

Sov bra - Ja... Det är inte så mycket upp till mig. 

Umgås inte med sjuka personer - hahaha!

Ja, det var fler punkter men de råden var lika ovidkommande för en förälder med barn på förskolan. Barnen frotteras dagligen med massa andra barn och baciller sprids och tas med hem. 

Operation Pigg försöker att involvera barnen. 

De har alltid sovit mycket även om sömnen tidvis varit hackig vilket gott ut mycket över oss föräldrar. 

Jag lurar i dem spenat och andra nyttigheter i smoothies några gånger per vecka. 

Vi har börjat med sol-pärlor (D3 i pärlform). 

Vi äter aldrig godis och överdriver inte sockerintaget. 

Vi har varit hemma med sjukt barn kanske 10 dagar det här året. Nu har vattkopporna kommit. Det är inte mycket att göra. 

Sånt är småbarnslivet. 

En lite rolig bild från Instagram i morse. 

Operation pigg: drinkar mot förkylning

Kalla det huskurer eller vad du vill. Jag tror kanske inte att det riktigt är medicin. Men jag tror att vi behöver ta hand om kroppen när vi är sjuka och hjälpa den på traven att hjälpa sig själv. Och jag tror på goda drinkar som lindrar krämpor!

Nyss gjorde jag två varma drinkar.

Mina ingredienser:
Kokat vatten som fått svalna av något.
Honung
Citron
Blodapelsin
Rå kokosolja
Ingefära
Kanelstång

 Halslindraren:

(har också läst att kokosolja kan funka lindrande mot hosta)

1 msk honung

1 msk kokosolja

1 skiva blodapelsin

1/2 kanelstång

1/2 pressad citron

och vatten.

Väldigt gott och lenande för en ond hals. Kombinationen av värme, olja och honung är perfekt.

Uppiggaren:

Saften från 1 blodapelsin

1 cm skalad ingefära i bitar

1 tsk honung

1/2 kanelstång

och vatten.

Det här var riktigt gott!

Operation pigg: Jag är sjuk!

Bu hu hu!
Jag är sjuk.

Trots mina ingefära- och citronshots på morgonen. Trots att jag kommit igång ordentligt med träningen. Trots att jag äter mina vitaminer. Trots allt så halvligger jag här i soffan med halsont och bihålor från helvetet. (Bihåleinflammation?)

Det finns dagisbaciller som inte ens vitlök rår på.

Jag ringde vårdcentralen för råd eftersom jag tycker att symtomen är otrevligt lika de jag hade i december då jag hade halsfluss. Jag fick prata med en väldigt trevlig distriktssköterska som tyckte synd om mig men sa att de inte gör något i dagsläget. Hon var heller inte så pigg på att sätta in antibiotika vilket glädjer mig och tyckte att jag skulle försöka få detta att läka ut själv.

Tipsen jag fick:
Drick mycket varmt.
Drick inte kallt alls.
Ha mössa på dig om du går ut.
Ta nässpray (fast jag ju inte så förtjust i sådant)
Duscha så varmt du kan, så länge som möjligt, och fräs ut snoret. Och dra in snoret. (Blä!!) Bihålorna har gångar åt olika håll och alla behöver rensas.
Vila.

Ja, så jag gör väl det då. Och fortsätter med ingefära och citron och vitlök och kanske bikarbonat.

Och lite drömmar om sommaren...

Operation pigg: sömnen och vilan

Jag kan inte helt ärligt säga att jag är väldigt pigg denna morgon men det är ändå helt ok. Jag vet hur det kan kännas när det inte är ok. 

Den här veckan har jag druckit riven ingefära och färskpressad citron i morgonvattnet. Det gör att en vaknar till! Jag sköljer ner mina vitaminer med det. 

Löpningen går framåt. Förra fredagen sprang jag 11,4 km. När jag åkte hem från jobbet var det strålande sol och när jag väl gav mig ut var det med snöglopp i ansiktet. Men jädrar vad stolt jag var när jag kom hem!

Jag försöker springa ett snabbt pass runt 5 km, ett fartlekspass med nån backe ca 30 min och ett långpass i veckan. 

Det var uppdateringen. Nu till sömnen och vilan. 

Jämfört med till exempel lejon är vi nutidsmänniskor kassa på att ha en bra balans mellan aktivitet (stress/jakt) och återhämtning. Jag kan tänka mig att detta gör oss mer mottagliga för infektioner. Vi kör på. Vi stressar hit och dit och jagar minutrarna. För vad? Ja, det får var och en fundera på. 

Årets julklapp, en fitbit skulle stressa ihjäl mig. Speciellt för att den registrerar sömnen. Ursäkta, men vad f*n ska jag med informationen att jag sovit dåligt till? Jag är småbarnsförälder, jag kan inte göra något åt barn som drömmer mardrömmar, behöver kissa mitt i natten eller hostar så de vaknar. 

Men jag gör det jag kan. Jag försöker tänka på det där med återhämtning. Att titta på Marco Polo på Netflix kan tyckas oundvikligt och ger kroppen vila från löpningen. Yinyogan ger återhämtning. Och sömnen är viktig! De senaste dagarna har jag somnat före halv tio och det har varit nödvändigt. 

Det handlar om balans. 

Hjärnan får vila av löpning. 

Kroppen får vila av att ligga i soffan och kolla serier. 

Lek med barnen ger återhämtning från jobbet. 

Osv. 

Vi har vabbat i veckan men själva klarat oss från förkylning och feber. I går eftermiddag när lillebror mådde bättre gick vi ut. 

Han ramlade i snön varannan meter och varje gång såg han på mig och bad -upp mig!

Jag svarade varje gång. - du kan själv! Och han sa - ååkeeejj, och reste sig enkelt upp. 

Operation pigg: Träningen

Operation ingefära går bra. Jag kokar upp bitar av skalad ingefära i vatten. När det svalnat silar jag bort bitarna och häller över i en flaska jag har på diskbänken. Det blir rätt starkt men jag dricker det i mitt vatten direkt på morgonen. Extra gott och bra med färskpressad citron i. 

Ja, träning var det. 

Förra våren skulle jag ha sprungit Göteborgsvarvets 21 km. Så blev det inte eftersom min vår var piss och jag inte kunde träna. Hela hösten var jag sjuk så inte heller då tränade jag något annat än yoga. 

Ändå anmälde jag mig till Göteborgsvarvet igen! Hur tänkte jag där?

Ja, jag kände nog en önskan om att vara en sån person som springer en halvmara på skoj ibland. 

Och vad är bättre för beteendeförändringar än just det?

Och nu står jag här. Långt ifrån några 21 kilometer i benen men i alla fall med löpskorna på! Och det är kul. Och jag är peppad. 

Det kanske går vägen denna gång. 

Som komplement till löpningen fortsätter jag med yogan. Varannan vecka stärkande viryayoga och den andra veckan lugnande yinyoga. Ibland kanske något extra pass och så finns där en tanke om att ta upp ashtangan på egen hand ibland för att jag saknar den. 

I lördags var jag och familjen på förevisning av roller derby. Jag såg på kommunens hemsida om detta när vi åt frukost samma dag och vi hade tid att gå dit. Det visade sig att de ska starta upp ett lag här i stan och jag fick prova utrustningen och åka några varv i idrottshallen. Så bli inte allt för förvånade om ni ser mig på ett par rullskridskor snart!

(Det var ju verkligen helgens överraskning)

Jag är i alla fall på gång ordentligt med träningen och det är så skönt! Jag mår så bra av det. 

Och trots att vi hade magsjuka i början av förra veckan fick jag in 4+7 km. Det är jag stolt över!

Operation pigg: ingefära

Nu är det dags. 

Efter en höst då jag var konstant hängig (och den hemska våren) och som avslutades med halsfluss är jag nu frisk och så taggad på ett riktigt friskt och piggt år med massa energi. Inte ger jag några nyårslöften men kanske tänker jag att årets tema är Energi &Äventyr!

Jag har börjat bra med två löppass och igår kväll viryayoga. Det känns bra!

Jag gillar ingefära och ska absolut försöka få in mer ingefära i mitt liv. 

http://mittkok.expressen.se/artikel/ingefara-5-anledningar-att-ata-det-varje-dag/

Smärtan och jag samarbetade för att barnet skulle komma ut

Som ni känner till så har jag förlossningsförberedande kurser. Det är otroligt givande och roligt! Nu håller jag också på att utbilda mig till doula för att ytterliga kunna stödja under själva förlossningen och inte bara som profylax.

Förra veckan fick jag detta fantastiska brev från en kursdeltagare:

Hej!

Jag och min man gick en kurs hos er i feb/mars 2013. Vår son föddes 18/3-2013, bara några veckor efter att vi gått kursen. Förlossningen gick jättebra, vår lilla Milton kom ca 1 ½ timme efter att vi kommit in på förlossningen. Jag fick ryggmärgsbedövning ganska omgående och det var jag redan före noga med att jag ville ha. Den har fungerat kanon på mig. Förlossningen var snabb och intensiv! Jag och min man kände oss väl förberedda efter er kurs. Nu var det vårt 2:a barn men jag känner att jag och min man hade ett bättre tänk och lugn inför denna förlossning. Det som hjälpte mig bäst var att smärtan var något positivt, att det hjälper min kropp att förbereda att ett barn ska ut. Att smärtan och jag ”samarbetade” för att barnet skulle komma ut. Det hjälpte mig slappna av under värkarna på ett bättre sätt än förra förlossningen. Sen var det skönt att jag och min man fick en anledning att verkligen fokusera på vårt kommande barn tillsammans under kursens gång. Kan lätt glömmas bort när man redan har ett barn som behöver uppmärksamhet.

Jag känner så stor tacksamhet över detta. Tack för att jag fick vara med!

Jag tycker också att den här mamman på ett så bra sätt förmedlar Föda Utan Rädsla. En förlossning där mamman och pappan var ett team som kände sig förberedda och lugna. De visste vad de skulle göra. Smärtan var något positivt! Fokus och avslappning.

Foto: egen

På vägen mot att bli doula

Nu är jag på väg mot helgens doulautbildning. Det ska bli riktigt roligt att jag ska få förkovra mig i detta spännande ämne!

Med oss ska vi ha en förlossningsberättelse att dela med oss av. Och hur ska jag kunna välja? Jag har två fantastiska men väldigt olika förlossningar. 

Jag sitter på tåget och läser om när lillebror föddes hemma i vardagsrummet. http://medmedvind.blogspot.se/2012/11/maltes-planerade-hemforlossning.html?m=1

Hann som just fyllde två!

Senaste veckorna

Det har varit fullt upp här och ingen tid att skriva.

Det började med en ayurvedisk detox för att få ut slaggprodukter ur systemet och på sikt bli piggare. 

Jag väntade mig lite huvudvärk av kaffe- abstinens men inte att gå totalt i däck som jag gjorde. Jag fick dunkande huvudvärk, mådde verkligen skit, somnade på jobbet, fick åka hem och lägga mig. Enligt maken var jag helt grå!

Jag började på måndagen och på onsdag eftermiddag var det redan bättre. Jag avslutade det hela med middag med vin och annat gott med mina underbara kollegor. En inte så sund avslutning kanske men oj så rolig!

Efter det har jag fortsatt att äta enligt mina ayurvediska riktlinjer då jag har både kapha och vataobalans. Jag är fortfarande trött men har gått ner ett kilo, fått mindre finnar och känner mig lite "lättare" och inte lika seg. 

Samtidigt som detta håller jag på att (äntligen) ta körkort. På kvällarna har jag haft teorilektioner och även nu i helgen har jag pluggat lite. Idag har jag kört halkbana!

Den här underbara helgen har vi spenderat i vår stuga vilket var underbart. Men det förtjänar ett eget inlägg. 

Tröttheten

Vi är en sån där familj som inte går till läkaren om det inte är kris. Maken sätter akupunktur istället för värktabletter, han tejpar fötter och ger tråkiga rehabiliteringsövningar som gör saker bättre. Förkylningar går över och feber har vi av en anledning.

Men tillslut bestämde jag mig för att gå till läkaren och till och med maken tyckte det var en bra idé då jag varit så otroligt trött så väldigt länge och ständigt hade ont i halsen. 

Blodprover visade att jag hade för lågt med vitamin B12 och kalium vilket åtgärdas med vitamintillskott och en ordinerad banan per dag. 

Dessutom var ämnesomsättningen lite låg så den skulle kollas upp mer. 

Det kändes skönt att veta att tröttheten berodde på något. Och jag blev bättre efter några veckor. Jag slapp att ständigt gå runt med en infektion i kroppen men rätt trött har jag fortsatt att vara. Väldigt drygt. Jag har varit tillbaka till labbet för fler blodprovet och haft telefonkontakt med läkaren. Läkaren hittade inget annat och förklarade att det inte fanns mer att göra. 

Västerländsk medicin tänker jag... 

Jag beklagade mig för min barnmorska som hänvisade mig till gynmottagningen eftersom hon tyckte att det lät som att det var hormoner som spökade (bland annat mer finnar än vanligt). Den läkaren beställde några fler blodprov, så något mer fanns tydligen att göra i alla fall... men hon kunde heller inte förstå vad som var fel med mig. Och kanske är det inte något fel som man hittar med vanliga metoder. Fast jag känner att något inte är helt rätt.

Vad som stör mig är att när läkaren konstaterar att det inte syns nåt mer på blodprovet så släpper dem mig. - det finns inget mer vi kan göra. 

Men jag har fortfarande de symtom jag kom med. Tack och hej!

Jag är piggare. Det ska jag tillstå. 

Men jag bokade ändå in ayurvedakonsultation hos en kvinna jag träffade för ett år sedan. Då var jag i balans. Ovanligt för en kvinna med bäbis på ett drygt halvår. Då mådde jag bra men var nyfiken. Nu kom jag med ett problem. Hon kom ihåg mig och kunde hitta mig i sina papper. Efter en titt på tungan sa hon - jag förstår varför du är trött. 

Sen kollade hon naglar och pulsen innan hon ställde "diagnosen".

Jag var hos henne en timme och med mig hem har jag lite örter och "levnadsregler" för mina obalanser. 

Enligt ayurvedan finns flera stadier innan man blir sjuk. Jag är i ett av dessa stadier. Jag har en obalans som inte syns på blodprov men som på sikt kanske skulle utvecklas till en sjukdom som är mycket svårare att bota än vad det är att ändra något i stadiet då man helt enkelt känner att något är fel. 

Träningsfavoriter på youtube

Den senaste tiden har jag tränat lite hemma efter att barnen somnat. Jag behöver någon som hejar på mig när jag tränar även om det är via datorn. Det finns så klart massor på youtube så det är ju egentligen bara att söka på core workout, 10 min workout eller liknande. Men nedan är några av de bättre jag hittat.

Jag har kommit på att jag kan lura mig själv genom att tänka "jag tränar i tio minuter bara. Tio minuter klarar jag fast jag är trött". Och när jag väl gjort tio minuter är jag piggare och kanske kör tio minuter till och ibland tio minuter till. Någon gång har jag till och med kommit upp i en timmes träning! Vissa dagar blir det så klart bara tio. Och det är ju precis som det får vara.

En bra, lite lugnare core-träning utan bollar, band eller liknande. Bara tio minuter. Det klarar du fast du somnade när du nattade barnen.
http://youtu.be/9mq2IOAEQwk

Hört talas om en rainbow plank? Väldigt jobbigt tio minuters helkroppsprogram.
http://youtu.be/I6t0quh8Ick

Den här är så rolig på grund av den härliga kvinnan Tiffany Roth som håller i den och den lyfta hollywoodfrun där bakom. Jag testade den och tänkte att det här kan ju inte ge nånting men det gjorde det. Vilken träningsvärk i sidorna jag fick! Och så är den ju underhållande också. Bara kolla in kvinnans header på hennes kanal så får skrattmusklerna lite träning.
http://youtu.be/r_J8btnIEKQ

Återigen ett såååå fånigt namn på den här workouten. Det är så man skäms (Victoria's Secret Model Workout: 10-Minute Fat-Blasting Circuit) men jag gillar själva träningen. Enkelt och effektivt.
http://youtu.be/PWEdJRRndkQ

Om du har en stor boll hemma kan du kombinera den ovan med den här Fit ball Core strenght http://youtu.be/szsBD9s5nx8

Så får du ha så här kul! Och nej, jag klarar inte alla övningar. 

Ett annat tips jag har är att dra på dig träningskläder FÖRE du nattar barnen. I min empiriska studie ökar det chanserna för att det blir tränat med 85%.

Ett annat tips är att passa på när inte partnern är hemma eftersom det kan kännas pinsamt... Men det kommer man över efter ett tag. Förutom om man kör Tiffany Roths träningsprogram...

Helgen då jag INTE sprang Göteborgsvarvet

I fredags drog vi fem småbarnsmammor iväg i en bil till Göteborg. Finfint väder bjöd på mysig fikapaus längs vägen och massa prat.

Vi kom fram och åt middag med ett glas vin innan vi gick och lade oss för att, heja på, alternativt springa, en halvmara dagen efter. 

Från början var det ju tänkt att även jag skulle ha sprungit men olika anledningar gjorde att jag för ungefär en och en halv månad sen bestämde mig för att inte ställa upp. Det var rätt beslut. Men jag var ändå riktigt avis på A och L som sprang i lördags. 

Och som de sprang! Jag är mycket imponerad och det var riktigt kul att hejja på dem längs banan. Vi lyckades heja på A vid två ställen och L på tre. 

L sprang sista milen med kramp i båda benen. Otrolig prestation!

Vi fick ta oss kors och tvärs över stan. Bland annat med Veteranspårvagnen. 

Före det hade vi o-springare tagit oss till Feskekörka för en god lunch. 

Vi följde våra löpare med en smstjänst som skickade mellantiderna. När de gick i mål skålade vi för dem på uteserveringen vid vårt hotell. 

Efter att ha fått ta emot våra hjältar gjorde vi oss i ordning för restaurangbesök. 

Det var jättekul att heja fram vännerna som sprang och vi hade en härlig solig dag med god mat men nästa år ska jag springa själv!

Och även om L direkt efter loppet sa att hon aldrig skulle springa igen hade hon redan vid frukost ändrat sig!

Så vi ses nästa år Göteborg!