Men i helgen fick vi ett dygn för bara oss som par. -Prata inte om barnen, säger en del. Men varför då? Nu hade vi ju tid att prata djupgående om våra barn och vår familjefilosofi. Inte bara avhandla vardagslösningar.
Saker som avhandlades medan vi åt rökta räkor och drack öl var bland annat; när är det lämpligt att få en egen telefon? Vad gör det med barn och ungdomars hjärnor att aldrig vara nerkopplad? Hur vill vi ha det? Hur gör vi med maten? Vi vill äta mer veganskt och samtidigt mindre gluten och öka omega3- intaget då vi har aktiva barn som nog skulle må bra av det. Hur hanterar vi att andra förser våra barn med godis? Vi inför nolltolerans mot läsk. Att lära barnen skillnad på Vill och Lust. När har vi roligast? Hur länge kan vi jobba deltid? Hur kommer det bli att bli skol-förälder och vilka krav ställs på oss där?
Sen pratade vi om annat också. Drack en till öl, bastade, sov ut ordentligt, åt brunch på ikea i lugn och ro innan vi handlade några nödvändigheter.
Sen var det riktigt härligt att hämta barnen.
Jag har precis läst ut "Nedkopplad" och rekommenderar den varmt!
SvaraRaderaHar ju inga barn själv men om det blir så har jag nu huvudet fullt av tankar redan!
Och om man nu får ta tillfället i akt och diskutera, så kan jag komma med en referens som jag och min farmor ofta pratar om.
Jag, 25, är första barnbarnet och jag och mina syskon var med farmor i stugan varje sommar när vi var små. Både alla tre och att jag var där ensam. Mina luddiga minnen från den tiden (jag har endast en handfull av minnen från min barndom- lång historia) är att stugan stod för naturen. Jag och farmor var ute och plockade blåbär som vi bakade av, vi fiskade, åkte båt och jag och min bror byggde kojor till höger och vänster. Jag har alltid varit ett lugnt barn men om jag inte var i köket så var jag ute. Om det så bara var att jag plockade blommor.
Jag och min bror fick våra första mobiltelefoner (våra föräldrars gamla) när vi började 7an respektive 5an och då för att vi i samma veva flyttade och under nästan ett år bodde 20 minuter ifrån vår skola. Jag har aldrig haft ipod,ipad eller iphone.
Mina kusiner på pappas sida, fyra stycken mellan 8-14, äger tillsammans 2 tv,3 Ipads,4 Iphones, 2 datorer och 5 Nintendo. De sitter inne. De har aldrig byggt en koja,aldrig bakat med farmor, aldrig gått en runda i skogen. De är hyper och högljudda och klättrar på väggarna om de inte får sin dos av skärmtid.
Vilken 8åring behöver en Iphone? Eller Nintendo? Varför måste skärmtid vara så viktigt?
Man får höra i skolorna att barn blir mer och mer okoncentrerade och "diagnoserna" ADHD/autism/alltdäremellan slängs till höger och vänster för att förklara deras beteende men att det kan bero på att de spelar istället för att sparka boll vill få personer säga.
När föräldrarna får be sina barn om hjälp med tekniken tycker jag det är dags att trappa ner.
Där har du något väldigt viktigt! Jag tycker mig se det i mitt jobb som skolkurator :( Det behövs en revolution här!
SvaraRaderaVerkligen!
RaderaBacka tillbaka något steg, återgå till tidigare när det fungerade.
Jag har svagt minne av en äggklocka vid datorn för att vi inte fick sitta för länge, och att tvn aldrig stod på mer än en stund efter middagen eller på någon helgmorgon.
Ett barn i taget får vi nog kämpa oss fram