Vårt hus

Vi skulle ju inte ha hus. Men vi skulle inte ha fler än ett barn heller. Och precis som med barn-grejen så går det fort när vi väl bestämt oss. De största gemensamma beslut vi tagit, min man och jag, har alla blivit bra, och gått mer på instinkt än rationellt tänkande.

Det här huset då... Det har vi gått förbi i flera år och sagt - om vi mot förmodan någon gång ska bo i hus, så är det Det!

Under våren och sommaren grodde tanken att vi skulle köpa hus eftersom vi mer och mer börjat intressera oss för odling, självhushållning och att vi faktiskt under flera år drömt om höns. 

Så en dag i augusti gick vi förbi huset på väg till blåbären i skogen bredvid och stötte på en kvinna som visar sig vara exfru till mannen som bott i huset och som nu dött. Hon berättar att huset kommer komma ut till försäljning. 

Det gick någon dag och sen sa både jag och maken samtidigt - det huset ska vi ha!

Sen släppte vi det. Det är inte alls läge att köpa hus nu. Vi ska ju ut och resa och det är så mycket annat...

Men när jag en fredag eftermiddag såg att huset var ute till försäljning då tog det en minut så hade vi i tanken flyttat in. Jag och lillebror gick på visning på söndagen. Jag var på banken för att få lånelöfte på måndagen och redan då började budgivningen. På tisdag kväll hade vi en privat visning och på onsdag förmiddag var det en galet intensiv budgivning. Halv 12 var det klart. Huset var vårt! Och samma kväll skrev vi på papprena. 16 november får vi tillträde. 

Det hela gick väldigt fort. Så jag känner mig nästan lite chockad fortfarande. Men det känns också otroligt bra!

Sen var det bara det här med att sälja lägenheten också. Och att flytta. Och ordna med visum till Kambodja och Thailand, boka lite flygbiljetter, tåg med mera. Och så var det jobbet också. 

Det blir en intensiv höst!