Virkpresent

En av barnens kusiner fyller år i morgon och vi ska fira henne idag.

Förra sommaren lärde jag henne och storasyrran att virka och hennes syster fick garn och virknålar i present i våras. 

Dagens födelsedagsbarn får en virkbok och lite garn. Jag kunde inte låta bli att dekorera presenten på temat. 

Virkade hjärtan på paketet. 

En virkad kant på kortet. 

Jag gjorde hål med en stoppnål och virkade sedan två stolpar i varje hål och två luftmaskor mellan. Enkel och rolig detalj. 

Tid utan barn

Vi är många som frågar oss vad vi gjorde innan vi fick barn. Vi måste ha haft så mycket tid?!

Vi brukar skämtsam säga att de som inte har barn borde ta och lösa världsfreden och lite annat på sin oändliga fritid. 

Men så är det ju inte.

Inte hade en mer tid då. Vi bara gjorde annat. 

Den här helgen har jag haft tid. 

Det har varit skönt. 

På lördagen tog pappan med sig storasyster hem till sin mamma. Under tiden sov lillebror (i två timmar!) och jag gjorde läxor till doulautbildningen. 

När pappan kom hem utan barn tog vi en ordentlig långpromenad vilket inte hänt på år. Det var supermysigt att gå och prata i duggregnet och lillebror var nöjd i vagnen. 

Hemma igen lagade vi mat tillsammans. Det är betydligt mycket enklare med ett barn att underhålla helt enkelt. 

Idag har vi hunnit både tvätta, handla och städa utan att det har känts som bara massa stress. Jag har dessutom gjort lite höftöppnande yoga och hunnit virka lite. 

Nu sover pappan och lillebror. Det är tyst. 

Snart är det dags att hämta storasystern. Att ha ett barn under ett dygn är ungefär som jag idag skulle ha föreställt mig att inte ha barn alls. Så jag har svårt att föreställa mig hur det skulle vara. Stundvis skönt. Jag njuter av lugnet. 

Men nu vill jag hämta hem storasystern igen och ge henne massa pussar och läsa hundra sagor för henne. 

Julplaner

Hur är det för er?

Har ni börjat planera för jul än?

Har ni köpt några julklappar? Eller planerat dem?

Hur ska ni fira? Några förändringar i år?

Vilken sorts jul vill du ha?

Vi har börjat fundera. 

I år ska vi fira julafton hemma har vi bestämt. Tidigare har vi åkt runt och det har funkat men nu känner vi att det inte passar oss längre. Att trycka in två trötta och sockerstinna, uppvarvade barn i en kall bil på kvällen och köra hem 6 mil känns inte alls lockande. 

Kanske blir det bara vi. Då får det vara så. Förhoppningsvis väljer några att fira med oss. De vi inte träffar just den dagen ser vi så klart till att fira med en annan dag. 

Och vad är vi ute efter med julen?

Jag önskar mig tid att njuta av varandras sällskap, av god mat, promenader, några väl utvalda julklappar. 

Vad jag inte vill ha är stress och en känsla av att bli uppäten av konsumtion. 

Jag vill plocka russinen ur kakan och göra en härlig jul för oss. Jag vill göra julen till en magisk högtid för barnen och gärna dra ut lite på den. De bra bitarna alltså. Jag vill pyssla och julbaka med barnen. Jag vill dela med mig av glädjen att ge (och inte bara att få). Jag vill pynta, tända ljud och känna doften av pepparkakor (fast jag väljer köpt deg).

Jag ska försöka planera lite så jag slipper känna stress. Men inte heller låta november bli ett långt planerande. Det ska vara kul och jag ska släppa det som inte känns bra. Att planera en del kan ju dock göra det lugnare. 

En slow jul. 

Hur är det för dig?

Smärtan och jag samarbetade för att barnet skulle komma ut

Som ni känner till så har jag förlossningsförberedande kurser. Det är otroligt givande och roligt! Nu håller jag också på att utbilda mig till doula för att ytterliga kunna stödja under själva förlossningen och inte bara som profylax.

Förra veckan fick jag detta fantastiska brev från en kursdeltagare:

Hej!

Jag och min man gick en kurs hos er i feb/mars 2013. Vår son föddes 18/3-2013, bara några veckor efter att vi gått kursen. Förlossningen gick jättebra, vår lilla Milton kom ca 1 ½ timme efter att vi kommit in på förlossningen. Jag fick ryggmärgsbedövning ganska omgående och det var jag redan före noga med att jag ville ha. Den har fungerat kanon på mig. Förlossningen var snabb och intensiv! Jag och min man kände oss väl förberedda efter er kurs. Nu var det vårt 2:a barn men jag känner att jag och min man hade ett bättre tänk och lugn inför denna förlossning. Det som hjälpte mig bäst var att smärtan var något positivt, att det hjälper min kropp att förbereda att ett barn ska ut. Att smärtan och jag ”samarbetade” för att barnet skulle komma ut. Det hjälpte mig slappna av under värkarna på ett bättre sätt än förra förlossningen. Sen var det skönt att jag och min man fick en anledning att verkligen fokusera på vårt kommande barn tillsammans under kursens gång. Kan lätt glömmas bort när man redan har ett barn som behöver uppmärksamhet.

Jag känner så stor tacksamhet över detta. Tack för att jag fick vara med!

Jag tycker också att den här mamman på ett så bra sätt förmedlar Föda Utan Rädsla. En förlossning där mamman och pappan var ett team som kände sig förberedda och lugna. De visste vad de skulle göra. Smärtan var något positivt! Fokus och avslappning.

Foto: egen

Resa med barn

Jag har fått ordning på inläggen om våra resor. Och de kan ni läsa HÄR.

På vägen mot att bli doula

Nu är jag på väg mot helgens doulautbildning. Det ska bli riktigt roligt att jag ska få förkovra mig i detta spännande ämne!

Med oss ska vi ha en förlossningsberättelse att dela med oss av. Och hur ska jag kunna välja? Jag har två fantastiska men väldigt olika förlossningar. 

Jag sitter på tåget och läser om när lillebror föddes hemma i vardagsrummet. http://medmedvind.blogspot.se/2012/11/maltes-planerade-hemforlossning.html?m=1

Hann som just fyllde två!

Hantverkat - och att bära med sig de döda

Jag blir så glad av sånt som gjorts med kärlek i liten skala. I dag blir jag extra glad av att bära...

Mössa som min syster stickat,

Sjal som jag själv virkat,

Vantar som farmor stickat och

Raggsockor som mormor gjort!

Varken farmor eller mormor finns längre i livet men det känns fint att bära med sig dem.