Från lugnet i Aswem till kaoset i Calangute

Fina Aswem. I Aswem landade vi och kom ner i varv. Där var turisterna (både Indier och västerlänningar , mest ryssar) utspridda på stranden och restaurangerna. Försäljarna var trevliga, glada och inte allt för påstridiga även om vi förstod att den minskade turismen slog hårt. (Varför minskad turism vet vi inte).

Våra dagar började med frukost på vår altan. Den bestod av kokt ägg och fruktsallad med youghurt och müsli som tillagades i vårt mycket enkla kök.  Sen ner till stranden för bad i vågorna och bädd i skuggan. När vi blev hungriga var det dags för lunch på någon av strandrestaurangerna. Restaurangerna är rätt lika i pris och meny så vilken slags solstol som tillhörde restaurangen fick avgöra. 

Sen vila på rummet, högläsning, sällskapsspel och ev lite läxläsning för Lovis. 

Några morgonpromenader blev det också. Dock ingen yoga trots flertalet yogaskolor. 

Efter en veckas sävlig tillvaro med dagar som varit nästan identiska har vi tagit oss 1,5 mil ungefär till den mer hektisks orten Calangute. Här började hippie-resenärerna på 60-talet bada nakna och drog senare hit charterturismen. Mestadels är det dock indiska turister här. 

Huvudgatan är hektisk och lite hemsk i vårt tycke. Massor av folk, rödabrända engelsmän med bar överkropp dricker öl i horder på vissa barer,  hundratal försäljare, indisks turister som klappar Malte på huvudet och gatuhundar som ser ut att längta efter ett bättre liv. (I Aswem var hundarna välmående).

Men vi hittade ändå en oas i restaurangen Taste of Tibet långs huvudgatan. 

Daniel knäcker till Lovis rygg efter middagen. Helt normalt i vår familj 😉

Idag har vi tagit oss längre bort från huvudstråket och hittat ett lugnt och behagligt Calangute. Vi återkommer härifrån.