måndag 7 augusti 2017

Klätterläger

I helgen var hela familjen på klätterläger. Trots ganska mycket regn blev det endel klättrande, speciellt för lillebror som inte ville göra annat! Nu funderar vinupplevelse hur vi ska få in mer klättring i våra liv då vi föräldrar också fick blodad tand. 


fredag 4 augusti 2017

När vi fick höns i april

Det är stort! I över ett års tid har vi varit inställda och sett fram emot denna dag. Dagen då vi skulle kunna plocka egna ägg. 



För över ett år sedan, redan när vi flyttade till Röda huset, var det en del av planen att ha höns. Sen dess har vi på olika sätt förberett oss. Makens kollega med höns har fött upp höns till oss, vi har läst på, byggt om vårt garage till att innehålla ett hönshus, byggt hönsgård och införskaffat diverse saker hönsen kan behöva. 
Barnen har varit väldigt engagerade. Dottern har själv sågat, borrat och gjort en gunga till dem. Vi har funderat på namn. 




Igår hämtade vi 4 hönor och en tupp i två flyttkartonger i bakluckan på bilen. Det gick förvånansvärt bra!
Idag har vi förärats med 3 st ägg! 
Vi tar det som ett gott tecken på att de trivs bra. Och vi går och säger till varandra - tänk att vi har höns. Tänk att de är här nu. 
För vi har väntat länge och sett fram emot den här dagen. Nu är jag riktig hönsmamma!


Våra djupbäddar

Det är väldigt inne att göra odlingsytor utan att gräva vilket ju är kanon ur flera synpunkter och jag har gjorde ett sådant land i höstas som jag ska odla pumpa i denna säsong. Jag har planer på att göra ett till land utan att gräva men just nu gräver jag en djupbädd och de flesta av mina land är byggda så.



Jag har uppländsk lera och massor av sten i min mark. Därav blir en djupbädd snabbast bra odlingsjord för mig. Jag försöker se fördelarna med den näringsrika lerjorden men strukturen behöver verkligen förbättras. 

Landen jag djupgrävde förra året gav fin avkastning och i och med att jag täckodlar har jordstrukturen blivit väldigt fin på bara ett år. 
Så nu gräver jag.



Jag gräver ett dike i gräsmattan. Jorden och grässvålen från första "raden" har jag lagt i en skottkärra. Därefter har jag grävt bort grässvålen från rad två och lagt med gräset neråt i första diket. Sen har jag lagt i kogödsel blandad med halm som vi fick av en snäll kollega i höstas. Därefter ett lager med skrufs från rabatterna jag rensat nu på våren. Därefter gräver jag upp nästa dike och lägger jorden ovanpå.



tisdag 13 juni 2017

Vem vill hjälpa till att inte döma mitt föräldraskap?


Det ges så mycket råd och tips till föräldrar idag att det är svårt att veta ut eller in. Var går gränserna? Vem ska jag lita på? Hur hittar jag balansen?

Å ena sidan vill jag uppfostra självständiga barn som vågar. Å anda sidan vill jag inte att de ska göra sig allt för illa i sina försök. Jag vill att de ska lära sig hantera konflikter själva men inte att de ska slåss. Jag vill vara tydlig med mina egna gränser och visa att jag tar ansvar för mig själv, samtidigt som jag vill lära dem att vad de göra påverkar andra. Jag vill å ena sidan ha väluppfostrade barn som beter sig i möblerade rum, å andra sidan vill jag att de ska få vara fria själar som ifrågasätter hur vi gör. Det är inte lätt att hitta balansen alla gånger.

BVC ger sina råd, veckotidningar andra. Vänner och föräldrar lägger sig i eller har du bestämt dig för att inte göra som dina föräldrar, vilket också är ett ”ofritt” val. Olika ”föräldrastilar” ställs mot varandra på facebook och arga krönikor i kvällstidningar skambelägger föräldrar och skriker efter hårdare tag. Vem ska man tro på? Vem har rätt? Vem kan jag lita på?

Det är lätt att svara – Dig själv! Du ska lite på dig själv. Men det är faktiskt inte så lätt. Det är klart att det vore skönt att bara lyssna på sig själv och göra det som känns rätt men om du är dödstrött som förälder finns inga svar där heller och ofta behöver tankar luftas för att falla på plats i sig själv igen. Och då behöver du en ickedömande miljö att vädra dem i.

Det finns för få ickedömande platser idag tror jag. Det krävs stort mod att vara öppen med sina tillkortakommanden. Det krävs trygghet för att våga. Var finns mina plats? Har du någonstans där du vågar?

Där jag vågar är ickedömandet det som är viktigast. Jag övar varje dag på att inte döma andra eller mig själv – i stort och i smått. Jag tror det är en av de finaste gåvor vi kan ge oss själva och andra. Ingen utvecklas av skam. Vi hämmas bara. Ingen utvecklas av att skambelägga andra, vi gör oss bara stora för stunden.

Låt oss skapa rum där vi får vara oss själva med alla våra fel och brister. Låt oss ge utrymme åt varandras tankar som behöver vädras och falla på plats utan att döma dem på vägen. Kan vi göra det?

torsdag 14 april 2016

Sen vi kom hem

- hur har ni haft det? bra förstår jag!
- hur tar barnen det att komma hem?
- har ni fått vara friska?

Det är de vanligaste frågorna jag fått sen vi för snart 3 veckor sen kom hem. 

Ja! Vi har ju haft det bra!

Barnen lever så i nuet att det har inte varit nån stor grej för dem att vare sig resa eller komma hem. De hittar magi i alla små vardagliga ting. De refererar till Angkor wat och till senaste numret av Bamse och berättar om kompisar i skolan/förskolan och människor vi träffade på resan. Det är gott så.


Nej, jag var sjuk i början av resan men fick väldigt bra vård och var därefter friskare än jag varit på flera år. Nu har jag däremot blivit förkyld och idag vabbar jag med dottern som är hängig med hosta som håller henne vaken om natten.


Vi kom hem klockan 6 på morgonen på påskafton. Solen sken välkomnande och vi tog Röda huset i besittning. Vi har ju varit på resande fot längre än vi bott i vårt hus och hela familjen gläds varje dag åt vårt beslut att flytta hit.





Vi sliter som djur på helgerna med trädgården och framförallt med att få vår sommarstuga redo för försäljning. Det svider lite i hjärtat att lämna det fina stället vidare men vi känner att det är rätt beslut. 

Vi vill satsa på Röda huset nu. Här ska vi odla och växa, njuta och trivas.



söndag 21 februari 2016

Tonsai beach, (inte) Railey

Vi åkte båt, buss, bil och båt från Koh Phayam i ca 7 timmar för att ta oss till Railey beach. Vi valde stranden Tonsai för att det skulle vara lite billigare och där hard core-klättrarna höll till.






Vi insåg snabbt att Tonsai vill Inte vara eller förknippas med Railey trots att det ligger nära. Där är Railey west och Railey East och så lite bortom ligger Tonsai. Stranden med en egen identitet. 

Vi hade tänkt stanna 3 nätter här men det blev 6. 

Området är förknippat med klättring på grund av sina fantastiska klippor och det finns klätterleder i alla svårighetsgrader. Vi har klättrat tre gånger under våra dagar här och det har varit riktigt kul! Det kostade 800 bhat (knappt 200kr) per person för en halvdag. Vi betalade för två personer och jag och Daniel delade på en sele.




Malte har varit okey med att följa med trots att han inte fått klättra med rep och sele. Han har "småklättrat", som han kallat det. 





Det finns också en del grottor att utforska i området vilket är kul. 





Vi prickade in Tonsai cleaning days vilket innebar två dagar av städning, olika tävlingar och musikfestival! Bandet Job to do, Thailands största reaggeband, som vi missade på Koh Phayam, spelade en kväll. Restaurangerna stängde och flyttade ner på stranden. Vi tog sällskap med Mario, en 24-årig kille som reste själv (vars flickvän tyckte det var fantastiskt att han umgicks med en barnfamilj och inte massa singeltjejer).





När Railey nu mera mest består av dyrare resorter har Tonsai små mysiga caféer, restauranger och några billiga bungalowställen kvar. Stämningen här är bohemisk och familjär. Kvinnorna som jobbade på "vårt massageställe" var irriterad på att det på festivaltröjorna stod "Tonsai, Railey, Krabi Thailand" för de är Inte Railey! Och det framgick att det var viktigt att det var Tonsais gratisfestival och Inte kapitalistiska Raileys. 

Tyvärr har dock en mur dykt upp här och skiljer gatan från djungeln ner mot stranden. Något storbolag har tydligen köpt upp marken och alla är mycket upprörda. 

Första dagen vi klättrade var väggen 15 meter hög och nästa dag 25!  Vi är så imponerade av Lovis. Hon har visserligen klättrat en termin på klubben hemma men det är ju rätt korta inomhusväggar, detta är något annat. Och hon har fått blodad tand. Hon är klättrare nu, säger hon. 




Jag fick själv se mig besegrad av tredje dagens klätterled. Men både Daniel och Lovis klarade den och hela klätter-grejen har gett mersmak för oss alla. 







Nu åker vi vidare till Kho Lanta där vi ska slå läger i hela 4 veckor och barnen ska gå i skola/förskola för att få välbehövlig stimulans av andra barn. Och så kommer Ida i 2 veckor!!








onsdag 17 februari 2016

<3 Koh Phayam

Det var skönt att landa en vecka på denna vackra ö efter allt kringflackande.

Vår vän Jochen lockade oss till Koh Phayam och vi lyckades tajma in att träffa honom och Micke där denna vecka. Tack, det är vi glada för!


Som ni ser på bilden ovan är det inte direkt överbefolkat på Koh Phayam. Många av besökarna har också varit här förut. Många kommer tillbaka och jag kan förstå varför. 

Vi har bott på Lazy hut där vi haft det bra. 


Stranden vi bott på är långgrund och det är stor skillnad på hög- och lågvatten. Barnen köpte var sin luftmadrass och "surfade" på vågorna. Malte som tidigare mest lekt i sanden har badat massor denna vecka. 



En dag åkte vi till en annan strand och badade och en kväll gick vi till en liten "by" där vi åt middag med Jochen, Micke och Anna för att sedan gå till en bar och där efter "open mic" på baren the Irey. 



Barnen fixade den sena kvällen bra. Förutom det har vi mest hållit oss på vår strand. Varför flytta sig när maten är bra, sällskapet trevligt och stranden fin? Dessutom är vi inte så förtjusta i att i onödan åka mc utan hjälm och skyddskläder. 



De sista två nätterna bodde vi i en jättefin bungalow direkt på stranden. 



De två första dagarna var riktigt svala och jag hade kofta på kvällen. Sen slog det till och blev väldigt varmt istället. 

Tre mornar har jag gått på yoga på stranden. Det var riktigt bra! Läraren pratade konstant och kallades "militärläraren" av vissa för att hon var så tuff men jag gillade att hon var så noga. Hon gav sig inte förrän det blev rätt och hon såg verkligen varje elev. Det tog inte många minuter för henne att se sina elevers svagheter och anpassa dagens lektion efter det. Andra gången jag gick dit jobbade vi nästan bara med ryggen för - Eve needs this!



Lata dagar med bad, god mat och en och annan öl i gott sällskap fick vi. 

Vi kan förstå varför folk kommer tillbaka till denna lagom öde ö. 

❤️ Koh Phayam