söndag 24 maj 2015

Jag gjorde det!

Förra året var jag anmäld till Göteborgsvarvet - världens största halvmaraton, 21,1km. Då var jag sjuk i stort sett hela våren och fick banga men följde med som support. Det var trist att missa loppet men det var en kul helg. 

Jag och en av tjejerna från förra året anmälde oss till årets lopp i höstas. Min träning har gått lite upp och ner. Hela hösten var jag hängig vilket slutade i halsfluss före jul, en muskelbristning i vaden och för en månad sen hade jag ont i halsen i en månads tid så jag har inte fått så många mil i benen som jag hoppats. 

De sista passen kändes dock bra och igår stod jag redo att ta mig an min första halvmara!


Det var så kul! Jag log hela varvet runt. 

Jag har den sista tiden bara satsat på längd och inte på snabbhet. Jag har tänkt att det vore rimligt att ta mig runt på 2:20. Mitt längsta löppass någonsin har varit på 15 km och då har knän och höftböjare gnällt. 



Jag hade bestämt mig för att ta det lugnt och tänkte hålla ett tempo på 6:30/km. Och det gjorde jag. Jag sprang i jämt tempo hela varvet runt trots avsaknad av klocka. Jag kom in i ett behagligt tempo och sprang på bara. Efter ca 12 km började jag springa om rätt många som gått ut för hårt. 

Inte förrän vid 18 km började kroppen säga ifrån. Då gjorde det ont lite var stans. Men jag översköljdes också av massa känslor och började gråta lite när jag insåg att jag skulle klara det! För det har inte varit så självklart. 

Jag kände att även om jag var hyfsat pigg så hade jag inte kunnat springa fortare. Men tanken slog mig - skulle jag kunna springa längre?

Otroligt glad gick jag i mål på 2:18:16 och jag mådde riktigt bra. 



Jag tog mig tillbaka till hotellet för dusch och sen skumpa i baren med min vän och supporter. 


Efter tvårättersmiddag och ett glas rött lade vi oss i sängen och åt godis och kollade på schlagern tills att vi 23:15 släckte lampan och somnade som stockar!

Så jäkla nöjd!
Jag är lite hög på att ha klarat något som inte varit så självklart. Och det ger mersmak. 


fredag 22 maj 2015

Praktiska saker inför en långresa

Lite om hur vi löst olika praktiska saker när vi varit ute på resa. Fyll gärna på med mer frågor för detta är bara det jag kom på just nu.

Räkningar
Vi har satt det som går på autogiro så att det sköter sig själv. Svärmor har fått ansvar för övriga räkningar. Hon har fått internetdosan och betalar det som kommer efter att smsat oss och kollat att det är något som ska betalas.

Post
Det kan ju vara så att du väntar viktig post utöver räkningar. Du kan eftersända posten till någon du litar på eller se till att någon går hem till dig och kollar igenom posten. Det är ju heller aldrig bra med en överfull brevlåda, så det är bra om någon tömmer den, i alla fall en gång per vecka.

Boendet
Förra gången vi reste hade vi sån tur att svärmors lägenhet skulle stamrenoveras precis under den tid vi var borta. Så hon flytta helt enkelt in hos oss. Perfekt.
De veckor hon inte bodde hos oss kollade det äldre paret en trappa upp till vår lägenhet.
Under den 4 veckor långa Vietnamresan tittade grannen under till hos oss ibland.
Kanske finns det en halvvuxen släkting som vill testa att bo själv ett tag? Perfekt hus/lägenhets-vakt. Om du litar på hen vill säga.

Krukväxter
Har du en hus/lägenhetsvakt så kan ju den personen också vattna blommor kan jag tycka. I annat fall får du hitta adoptivfamilj åt krukväxterna. Det har vi gjort under två resor. En gång fick växterna bo hos min syster och en gång hos svärmor. De trivdes ypperligt. Vi sa att våra växter fått en spa-semester.

Övrigt:
I dag finns det internetuppkoppling nästan överallt vilket gör det enkelt att hålla kontakt med de där hemma. Vi har haft med oss en iPhone vilket har löst de flesta frågor vi hamnat inför. Vi har också haft en väldigt enkel telefon med som vi köpt simkort till i det land vi är. Det blir mycket billigare att ringa inrikes på det sättet.

Fler funderingar?


tisdag 19 maj 2015

Det var en gång i Lalang, Borneo

När jag här om dagen lade ut en bild på Instagram och berättade att vi nu bokat vår nästa långresa fick jag kommentaren:

Åh kan du inte blogga mer om just detta? Att planera en lång resa med barn, hur gör ni rent praktiskt? Med räkningar? Skola? Semester? Hur tänker ni när ni är borta? Så många frågor. Någon gång vill jag med göra så. Backpacking style genom världen! Så inspirera mig gärna!

Och det kan jag ju inte säga nej till. Jag älskar ju resor. Och inspirerar gärna. Det är många frågor, så jag tänker att jag får dela upp det lite.

Jag måste nog börja 2004 då jag och D (nuvarande maken) backpackade i sydostasien 3 månader. Han hade just avslutat sina universitetsstudier och jag skulle börja mina. I den luckan åkte vi iväg.

Vi var en månad i Thailand, en månad på fastlandet i Malaysia och en månad på Borneo där vi bland annat besökte iban-folket (tidigare huvudjägare) i ett långhus mitt ute i djungeln. För att komma dit fick vi åka bil flera timmar rätt ut i skogen, sen åka båt på små floder i några timmar till innan vi kom fram till Lalang. Där bodde vi sedan i en familj i 3 nätter. Det fanns varken el eller rinnande vatten. Det var en fantastiskt upplevelse! Vi fick hjälpa dem att plocka peppar, torka ris, tvätta oss i floden, spela spel med deras barn, äta ris och djungelspenat och grisansikte.

Något som gjorde starkt intryck på oss då var också de andra turisterna som följt med och stannade en natt - en svenska familj med 3 barn. Wow! Vi kan tydligen fortsätta göra sånt här även om vi får barn?! Revolutionerande för mitt 22-åriga jag.




Den här familjen har följt med oss i tanken sen den resan. När vi sedan fick barn 2009 bestämde vi oss för att utnyttja föräldraledigheten till att resa. Vi var borta 4 veckor 2010 då vår dotter var 8 månader. Vi besökte Vietnam och Thailand. 

Då hade jag en annan blogg och om den resan kan du läsa här. Där finns också blogginlägg med packlista och hur du enklast tar dig över gatan i Ho Chi Minh City

Den resan gav blodad tand och när barn nummer två var på väg bestämde vi oss för att börja spara pengar till en till och längre resa 2013. Vi reste till Indonesien (främst Bali i stort sett hela ön och 4 öar hann vi med), Malaysia (Kuala Lumpur) och Thailand (Koh Lanta). Det kan du också läsa om här.

Och nu är vi där igen, att vi planerar en resa. Vi kommer vara borta 26:e december 2015 till 26:e mars. Jag kommer återvända till planeringen av den resan och hur vi gjort med räkningar och annat under de föregående resorna men i andra inlägg.


fredag 8 maj 2015

Hur vi prioriterar

När jag berättar att vi ska göra en till långresa med våra barn möts jag av - vad kul! Passa på! Det gör ni rätt i.

Men jag möts också av - Jag önskar att vi kunde. Det har inte vi möjlighet till. 

För vissa är det sant. Alla har inte råd eller möjlighet. De som sagt så till mig har dock varit personer med en gemensam inkomst i familjen som överstiger vår. Och då har vi fått prata om detta

Prioriteringar.

Jag förklarar att vi bor 4 pers i en trea och inte har några planer på att flytta. 
Mina barn har aldrig varit på skidsemester eller charterresa. 
Vi har bara en bil och den är skruttig. 
Familjens gemensamma IT-park består av en Iphone och en bärbar dator. 
Vi är "dåliga" konsumenter och köper i stort sett bara det nödvändigaste. 
Vi äter nästan aldrig ute. Vi prenumererar inte på några tidningar.
Det finns säkert fler exempel. 

Jag säger verkligen inte att just det här är allas väg att gå. Många föredrar att vara hemma mer än att resa och lägger därmed mer på sitt boende, självfallet. Andra har andra vägar att gå. Någon vill ha men MC och någon vill jobba mindre. 

Det viktiga här är medvetna prioriteringar. Det är kanske inte sant att du inte kan? Du har kanske bara valt annat?

Det är heller inte för sent att välja nåt nytt. Drömmar byter skepnad över tid.
Var slow. Ta dig tid att känna efter vad du egentligen vill och hur du kan prioritera det.



tisdag 5 maj 2015

Livsval. Vem bestämmer?

Jag hamnade i en debatt vid fikabordet på jobbet igår. Eller hamnade i... Jag drog i gång det.

Vi funderar mycket just nu på vad vi vill. Hur vill vi leva? På vilket sätt? Hur lite kan vi leva på? Jag har läst Lev mer på mindre och så läste jag igår ett blogginlägg från seglarfamiljen (familjer på äventyr) om att deras barn som aldrig bråkat och alltid varit kreativa, nu i stan inte kom på något att göra och ständigt var i luven på varandra och hur detta upphörde när de kom ut i skärgården där de fick frihet och möjlighet till ostyrd lek. Detta fick mig att vid fikabordet fråga vad barn mår bra av. Och det hela blev en lite tillspetsad diskussion som både blev intressant, lite vass och delvis gick över styr. 

Men det viktiga är, tänker jag, att vi ifrågasätter det vi tar för sanning och ser över våra livsval. 
Tror jag på det här?
Känns det bra?

För att citera mig själv igen. Bara för att det är vanligt behöver det inte vara normalt. 


söndag 3 maj 2015

Varm sallad med broccoli och tofu

Det är inte alltid lätt det här med mat. Vi vill äta nyttig mat som gör oss gott. Vi vill att den ska smaka fantastiskt, vara snygg, oftast glutenfri och ofta vegansk. Det är ju ett plus om barnen gillar det också. 

I fredags fick vi till det!


Nykokt broccoli, underbart söta små tomater, fortfarande varma mungbönor och marinerad tofu och en enkel vinegrett. 

Vi kompletterade barnen med äggröra från kollegans fina hönsgård och de plockade ut broccoli och tomater.

Just ja, fort gick det också eftersom vi hade färdigkokta mungbönor i frysen och köpte fördigmarinerad tofu. 

Har du något favoritrecept som håller för våra kriterier?

Den här måltiden inspirerades av ett recept från senaste Mersmak.