torsdag 27 november 2014

Virkad hund

Min femåring har hela hösten sagt att hon önskar en bäbis till det älskade gosedjuret Hundis.

Jag ligger sjuk hemma och kollar på Call the midwife på Netflix så vad passar bättre än att se till dotterns önskan?

Jag virkar en hund, så klart. 


Jag hittade ett bra mönster här http://crochetta.blogspot.se/2009/11/hund.html?m=1
Men hade inte riktigt rätt garn och så är jag värdelös på att följa mönster så jag ska säga att jag till stor del inspirerats av Crochettas mönster men hennes hundar är finare. 

Jag tror dock att denna lilla valp kommer bli mottagen med öppna armar på julafton. 

fredag 21 november 2014

Nej, bestraffning är inte för barnens bästa

Senaste tiden har det cirkulerat så många krönikor, blogginlägg och Facebook-uppdateringar om att föräldrar måste börja diciplinera sina barn, straffa och vara tuffare.

Jag blir så ledsen. 

Många verkar också tänka sig att alternativet till Time outs och olika former av bestraffningar är ingen "uppfostran" alls där föräldrarna helt släppt taget. Så ser inte jag det. Det finns en tredje väg. 

Jag tror varken på skrikmetoder för att få spädbarn att sova eller på att straffa barn när de gjort fel. 

Jag tror på respekt, ödmjukhet och nära relationer. Vi behöver vägleda våra barn, vi behöver vara tydliga med våra gränser, vi behöver hjälpa barnen att förstå hur världen fungerar och vi måste visa dem hur de kan göra för att det ska bli bra. 

Och när jag funderar på hur det går till tycker jag att slowmanifestet är en bra utgångspunkt. 

Jag är sannerligen inte perfekt. Senast i morse frågade jag mig själv om jag verkligen skulle ha tilltalat min man på samma sätt som jag sa till min dotter när jag för femte gånger bett henne börja klä på sig. 

Nej, det skulle jag inte så jag bad om ursäkt och hjälpte henne på med tröjan och sen var hon igång. Hon behövde min närhet och uppmärksamhet en liten kort stund bara. Vi behövde knyta an. Och vilken gåva att hon så tydligt visade mig det!

Hur blir din relation till någon som inte tar dina känslor på allvar? Hur reagerar du om du känner att du misslyckats med något och sen blir extra straffad för det? Hur känns det om du gör fel pga att du faktiskt inte visste hur du skulle göra?

Det kan omöjligt vara för barnens bästa.



Petra Krantz Lindgren har skrivit ett bra svar på den senaste tidens uppfostringsråd:

tisdag 18 november 2014

Tips på adventskalendrar att göra själv.

Jag surfade in på Oh Happy day och hitta olika förslag på adventskalendrar en kan göra själv. Så himla fina! Jag gillar verkligen den första på bild! Men den är ju väldigt ambitös. Jag gillar också den med toarullarna, för att det verkligen är sådant en har hemma. Så enkelt och bra!




bild: Oh Happy Day
Själv har jag de senaste åren gjort paketkalender till barnen. De får öppna ett paket varannan dag. Vad de får är i största del saker vi redan har!
Alla julfilmer, julböcker och liknande åker ner i adventslådan efter julhelgen och kommer sedan fram genom adventskalendern.

Jag är inget fan av slit och släng och vill inte ge barnen "skräp" och jag vill också förmedla att man inte bara får och får. Men jag vill också dela med mig att det magiska som julen kan vara. Jag tycker att jag har hittat en bra medelväg här. Jag och barnen är nöjda! (och miljön och vår ekonomi). Jag märker på dottern som är äldst att hon blir glad när hon får den där fina, roliga boken som hon inte sett på ett år, eller den där filmen!

Paketkalenderna består således av
  • Böcker om julen som vi redan har. (Kanske köper vi någon ny).
  • Filmer om julen som vi redan har. Kanske finns något nytt på Netflix att titta på också?
  • I första paketet finns så klart adventsstjärnan till barnrummet.
  • Annat julpynt. T.ex. en låda glitter var populärt i förra årets kalender.
  • Tomtebloss
  • Aktiviteter som att baka pepparkakor eller lussebullar
  • Julpyssel
För fler ideer på hur en ska slå in en eventuell paketkalender finns ju alltid bild-google. Så praktiskt!

Även the crafty Crow har gjort en sammanställnign med roliga kalendrar.
Jag gillar bland annat denna som ju också kan målas, tänker jag mig. Kanske kan dagens låda målas varje dag utöver att barnet får en present. På julafton har en ett riktigt konstverk!


söndag 16 november 2014

Virkpresent

En av barnens kusiner fyller år i morgon och vi ska fira henne idag.

Förra sommaren lärde jag henne och storasyrran att virka och hennes syster fick garn och virknålar i present i våras. 

Dagens födelsedagsbarn får en virkbok och lite garn. Jag kunde inte låta bli att dekorera presenten på temat. 


Virkade hjärtan på paketet. 


En virkad kant på kortet. 

Jag gjorde hål med en stoppnål och virkade sedan två stolpar i varje hål och två luftmaskor mellan. Enkel och rolig detalj. 




Tid utan barn

Vi är många som frågar oss vad vi gjorde innan vi fick barn. Vi måste ha haft så mycket tid?!
Vi brukar skämtsam säga att de som inte har barn borde ta och lösa världsfreden och lite annat på sin oändliga fritid. 
Men så är det ju inte.
Inte hade en mer tid då. Vi bara gjorde annat. 

Den här helgen har jag haft tid. 
Det har varit skönt. 

På lördagen tog pappan med sig storasyster hem till sin mamma. Under tiden sov lillebror (i två timmar!) och jag gjorde läxor till doulautbildningen. 

När pappan kom hem utan barn tog vi en ordentlig långpromenad vilket inte hänt på år. Det var supermysigt att gå och prata i duggregnet och lillebror var nöjd i vagnen. 

Hemma igen lagade vi mat tillsammans. Det är betydligt mycket enklare med ett barn att underhålla helt enkelt. 

Idag har vi hunnit både tvätta, handla och städa utan att det har känts som bara massa stress. Jag har dessutom gjort lite höftöppnande yoga och hunnit virka lite. 

Nu sover pappan och lillebror. Det är tyst. 

Snart är det dags att hämta storasystern. Att ha ett barn under ett dygn är ungefär som jag idag skulle ha föreställt mig att inte ha barn alls. Så jag har svårt att föreställa mig hur det skulle vara. Stundvis skönt. Jag njuter av lugnet. 

Men nu vill jag hämta hem storasystern igen och ge henne massa pussar och läsa hundra sagor för henne. 

torsdag 6 november 2014

Julplaner

Hur är det för er?
Har ni börjat planera för jul än?
Har ni köpt några julklappar? Eller planerat dem?
Hur ska ni fira? Några förändringar i år?

Vilken sorts jul vill du ha?

Vi har börjat fundera. 
I år ska vi fira julafton hemma har vi bestämt. Tidigare har vi åkt runt och det har funkat men nu känner vi att det inte passar oss längre. Att trycka in två trötta och sockerstinna, uppvarvade barn i en kall bil på kvällen och köra hem 6 mil känns inte alls lockande. 
Kanske blir det bara vi. Då får det vara så. Förhoppningsvis väljer några att fira med oss. De vi inte träffar just den dagen ser vi så klart till att fira med en annan dag. 

Och vad är vi ute efter med julen?
Jag önskar mig tid att njuta av varandras sällskap, av god mat, promenader, några väl utvalda julklappar. 
Vad jag inte vill ha är stress och en känsla av att bli uppäten av konsumtion. 

Jag vill plocka russinen ur kakan och göra en härlig jul för oss. Jag vill göra julen till en magisk högtid för barnen och gärna dra ut lite på den. De bra bitarna alltså. Jag vill pyssla och julbaka med barnen. Jag vill dela med mig av glädjen att ge (och inte bara att få). Jag vill pynta, tända ljud och känna doften av pepparkakor (fast jag väljer köpt deg).


Jag ska försöka planera lite så jag slipper känna stress. Men inte heller låta november bli ett långt planerande. Det ska vara kul och jag ska släppa det som inte känns bra. Att planera en del kan ju dock göra det lugnare. 

En slow jul. 
Hur är det för dig?

onsdag 5 november 2014

Smärtan och jag samarbetade för att barnet skulle komma ut

Som ni känner till så har jag förlossningsförberedande kurser. Det är otroligt givande och roligt! Nu håller jag också på att utbilda mig till doula för att ytterliga kunna stödja under själva förlossningen och inte bara som profylax.

Förra veckan fick jag detta fantastiska brev från en kursdeltagare:

Hej!
Jag och min man gick en kurs hos er i feb/mars 2013. Vår son föddes 18/3-2013, bara några veckor efter att vi gått kursen. Förlossningen gick jättebra, vår lilla Milton kom ca 1 ½ timme efter att vi kommit in på förlossningen. Jag fick ryggmärgsbedövning ganska omgående och det var jag redan före noga med att jag ville ha. Den har fungerat kanon på mig. Förlossningen var snabb och intensiv! Jag och min man kände oss väl förberedda efter er kurs. Nu var det vårt 2:a barn men jag känner att jag och min man hade ett bättre tänk och lugn inför denna förlossning. Det som hjälpte mig bäst var att smärtan var något positivt, att det hjälper min kropp att förbereda att ett barn ska ut. Att smärtan och jag ”samarbetade” för att barnet skulle komma ut. Det hjälpte mig slappna av under värkarna på ett bättre sätt än förra förlossningen. Sen var det skönt att jag och min man fick en anledning att verkligen fokusera på vårt kommande barn tillsammans under kursens gång. Kan lätt glömmas bort när man redan har ett barn som behöver uppmärksamhet.

Jag känner så stor tacksamhet över detta. Tack för att jag fick vara med!

Jag tycker också att den här mamman på ett så bra sätt förmedlar Föda Utan Rädsla. En förlossning där mamman och pappan var ett team som kände sig förberedda och lugna. De visste vad de skulle göra. Smärtan var något positivt! Fokus och avslappning.

















Foto: egen

måndag 3 november 2014