måndag 7 augusti 2017

Klätterläger

I helgen var hela familjen på klätterläger. Trots ganska mycket regn blev det endel klättrande, speciellt för lillebror som inte ville göra annat! Nu funderar vinupplevelse hur vi ska få in mer klättring i våra liv då vi föräldrar också fick blodad tand. 


fredag 4 augusti 2017

När vi fick höns i april

Det är stort! I över ett års tid har vi varit inställda och sett fram emot denna dag. Dagen då vi skulle kunna plocka egna ägg. 



För över ett år sedan, redan när vi flyttade till Röda huset, var det en del av planen att ha höns. Sen dess har vi på olika sätt förberett oss. Makens kollega med höns har fött upp höns till oss, vi har läst på, byggt om vårt garage till att innehålla ett hönshus, byggt hönsgård och införskaffat diverse saker hönsen kan behöva. 
Barnen har varit väldigt engagerade. Dottern har själv sågat, borrat och gjort en gunga till dem. Vi har funderat på namn. 




Igår hämtade vi 4 hönor och en tupp i två flyttkartonger i bakluckan på bilen. Det gick förvånansvärt bra!
Idag har vi förärats med 3 st ägg! 
Vi tar det som ett gott tecken på att de trivs bra. Och vi går och säger till varandra - tänk att vi har höns. Tänk att de är här nu. 
För vi har väntat länge och sett fram emot den här dagen. Nu är jag riktig hönsmamma!


Våra djupbäddar

Det är väldigt inne att göra odlingsytor utan att gräva vilket ju är kanon ur flera synpunkter och jag har gjorde ett sådant land i höstas som jag ska odla pumpa i denna säsong. Jag har planer på att göra ett till land utan att gräva men just nu gräver jag en djupbädd och de flesta av mina land är byggda så.



Jag har uppländsk lera och massor av sten i min mark. Därav blir en djupbädd snabbast bra odlingsjord för mig. Jag försöker se fördelarna med den näringsrika lerjorden men strukturen behöver verkligen förbättras. 

Landen jag djupgrävde förra året gav fin avkastning och i och med att jag täckodlar har jordstrukturen blivit väldigt fin på bara ett år. 
Så nu gräver jag.



Jag gräver ett dike i gräsmattan. Jorden och grässvålen från första "raden" har jag lagt i en skottkärra. Därefter har jag grävt bort grässvålen från rad två och lagt med gräset neråt i första diket. Sen har jag lagt i kogödsel blandad med halm som vi fick av en snäll kollega i höstas. Därefter ett lager med skrufs från rabatterna jag rensat nu på våren. Därefter gräver jag upp nästa dike och lägger jorden ovanpå.



tisdag 13 juni 2017

Vem vill hjälpa till att inte döma mitt föräldraskap?


Det ges så mycket råd och tips till föräldrar idag att det är svårt att veta ut eller in. Var går gränserna? Vem ska jag lita på? Hur hittar jag balansen?

Å ena sidan vill jag uppfostra självständiga barn som vågar. Å anda sidan vill jag inte att de ska göra sig allt för illa i sina försök. Jag vill att de ska lära sig hantera konflikter själva men inte att de ska slåss. Jag vill vara tydlig med mina egna gränser och visa att jag tar ansvar för mig själv, samtidigt som jag vill lära dem att vad de göra påverkar andra. Jag vill å ena sidan ha väluppfostrade barn som beter sig i möblerade rum, å andra sidan vill jag att de ska få vara fria själar som ifrågasätter hur vi gör. Det är inte lätt att hitta balansen alla gånger.

BVC ger sina råd, veckotidningar andra. Vänner och föräldrar lägger sig i eller har du bestämt dig för att inte göra som dina föräldrar, vilket också är ett ”ofritt” val. Olika ”föräldrastilar” ställs mot varandra på facebook och arga krönikor i kvällstidningar skambelägger föräldrar och skriker efter hårdare tag. Vem ska man tro på? Vem har rätt? Vem kan jag lita på?

Det är lätt att svara – Dig själv! Du ska lite på dig själv. Men det är faktiskt inte så lätt. Det är klart att det vore skönt att bara lyssna på sig själv och göra det som känns rätt men om du är dödstrött som förälder finns inga svar där heller och ofta behöver tankar luftas för att falla på plats i sig själv igen. Och då behöver du en ickedömande miljö att vädra dem i.

Det finns för få ickedömande platser idag tror jag. Det krävs stort mod att vara öppen med sina tillkortakommanden. Det krävs trygghet för att våga. Var finns mina plats? Har du någonstans där du vågar?

Där jag vågar är ickedömandet det som är viktigast. Jag övar varje dag på att inte döma andra eller mig själv – i stort och i smått. Jag tror det är en av de finaste gåvor vi kan ge oss själva och andra. Ingen utvecklas av skam. Vi hämmas bara. Ingen utvecklas av att skambelägga andra, vi gör oss bara stora för stunden.

Låt oss skapa rum där vi får vara oss själva med alla våra fel och brister. Låt oss ge utrymme åt varandras tankar som behöver vädras och falla på plats utan att döma dem på vägen. Kan vi göra det?