fredag 21 november 2014

Nej, bestraffning är inte för barnens bästa

Senaste tiden har det cirkulerat så många krönikor, blogginlägg och Facebook-uppdateringar om att föräldrar måste börja diciplinera sina barn, straffa och vara tuffare.

Jag blir så ledsen. 

Många verkar också tänka sig att alternativet till Time outs och olika former av bestraffningar är ingen "uppfostran" alls där föräldrarna helt släppt taget. Så ser inte jag det. Det finns en tredje väg. 

Jag tror varken på skrikmetoder för att få spädbarn att sova eller på att straffa barn när de gjort fel. 

Jag tror på respekt, ödmjukhet och nära relationer. Vi behöver vägleda våra barn, vi behöver vara tydliga med våra gränser, vi behöver hjälpa barnen att förstå hur världen fungerar och vi måste visa dem hur de kan göra för att det ska bli bra. 

Och när jag funderar på hur det går till tycker jag att slowmanifestet är en bra utgångspunkt. 

Jag är sannerligen inte perfekt. Senast i morse frågade jag mig själv om jag verkligen skulle ha tilltalat min man på samma sätt som jag sa till min dotter när jag för femte gånger bett henne börja klä på sig. 

Nej, det skulle jag inte så jag bad om ursäkt och hjälpte henne på med tröjan och sen var hon igång. Hon behövde min närhet och uppmärksamhet en liten kort stund bara. Vi behövde knyta an. Och vilken gåva att hon så tydligt visade mig det!

Hur blir din relation till någon som inte tar dina känslor på allvar? Hur reagerar du om du känner att du misslyckats med något och sen blir extra straffad för det? Hur känns det om du gör fel pga att du faktiskt inte visste hur du skulle göra?

Det kan omöjligt vara för barnens bästa.



Petra Krantz Lindgren har skrivit ett bra svar på den senaste tidens uppfostringsråd:

2 kommentarer:

  1. Jag hoppas att jag blir hälften så klok om jag skaffar barn! Jag blir så glad att läsa sådant! På samma sätt som jag blev så glad nu i veckan när jag såg två föräldrar sitta på huk bredvid vagnen där en ledsen son grät och verkligen förklara varför de var tvungna att gå ifrån lekparken. Att lyssna på barnen och inte bara stoppa i hörlurarna så man slipper höra skriken. Jag tror man har igen det tusenfalt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Du kommer bli en bra förälder själv, om det blir så. Det är så viktigt att sätta sina egna gränser och det har ju du gjort på tex jul. Vilket fantastiskt föredöme!

      Radera