fredag 8 maj 2015

Hur vi prioriterar

När jag berättar att vi ska göra en till långresa med våra barn möts jag av - vad kul! Passa på! Det gör ni rätt i.

Men jag möts också av - Jag önskar att vi kunde. Det har inte vi möjlighet till. 

För vissa är det sant. Alla har inte råd eller möjlighet. De som sagt så till mig har dock varit personer med en gemensam inkomst i familjen som överstiger vår. Och då har vi fått prata om detta

Prioriteringar.

Jag förklarar att vi bor 4 pers i en trea och inte har några planer på att flytta. 
Mina barn har aldrig varit på skidsemester eller charterresa. 
Vi har bara en bil och den är skruttig. 
Familjens gemensamma IT-park består av en Iphone och en bärbar dator. 
Vi är "dåliga" konsumenter och köper i stort sett bara det nödvändigaste. 
Vi äter nästan aldrig ute. Vi prenumererar inte på några tidningar.
Det finns säkert fler exempel. 

Jag säger verkligen inte att just det här är allas väg att gå. Många föredrar att vara hemma mer än att resa och lägger därmed mer på sitt boende, självfallet. Andra har andra vägar att gå. Någon vill ha men MC och någon vill jobba mindre. 

Det viktiga här är medvetna prioriteringar. Det är kanske inte sant att du inte kan? Du har kanske bara valt annat?

Det är heller inte för sent att välja nåt nytt. Drömmar byter skepnad över tid.
Var slow. Ta dig tid att känna efter vad du egentligen vill och hur du kan prioritera det.



8 kommentarer:

  1. Så sant så :)
    Vart bär det av denna gången? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att tiden tillsammans är viktigare än pengar, men att lägga fram det så i min närhet/släkt ger massiva diskussioner. Jag har väldigt många släktingar som är köpgalna och som har så mycket prylar så, och de har väldigt svårt att förstå 1;att jag håller på att rensa ut massor av saker för att jag inte använder de och att jag inte köper in nya saker som tar deras plats 2;att jag inte är intresserad av mer teknik och att jag inte sitter vid datorn mer än en timme en vardag- eventuellt längre om jag ser en film på helgen eftersom jag inte har tv utan ser dvd på datorn 3; att min önskelista består av en del "behöver" och en del "hade varit kul att ha".
      Hur hanterar du/ni negativa kommentarer om tid,prioritering,slow,etc från släkt och närstående, eller hur fick ni de att förstå er i början?

      Radera
    2. Vi åker till SOA igen. Vietnam, Laos, Kambodja och Thailand troligen.

      Vi har faktiskt rätt förstående släkt. även om de inte delar vår livsstil så blir vi sällan ifrågasatta. Skönt :)

      Radera
    3. Vad härligt! Hur länge planerar ni att vara borta?
      Det är skönt när det är så!

      Radera
    4. 12-14 veckor. Vi har faktiskt inte planerat alls mycket än :)

      Radera
  2. Låter sunt med en slow-inställning till stora projekt. Om det inte brinner i knutarna så finns alla förutsättningar för att saker ska kunna ske om man verkligen vill göra något.
    Hoppas att planerandet går bra :)

    SvaraRadera
  3. "Det är kanske inte sant att du inte kan? Du har kanske bara valt annat?"

    Det där kommer även jag relativt ofta i diskussion om med folk, för precis så är det ju. Att man faktiskt gör aktiva val, även när man säger "Det går inte". Då väljer man aktivt bort - eller till - genom att helt enkelt prioritera annorlunda. Det spelar ingen roll om det gäller långresa, arbete, hobbys, träning eller vad som helst.

    Jag tycker påfallande många tenderar att placera likhetstecken mellan uppoffringar och prioriteringar, för mig handlar det mer om aktiva val och dess följder - valet först, följden sen. Inte följden först och valet sen.

    För allting GÅR ju faktiskt i vårt samhälle så vida man inte tillhör de som faktiskt inte kan delar av sakerna, trots viljan, pga fysiska hinder, ekonomi på existensminimum eller annat, om man skall hårdra det lite (mycket).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt sant det du skriver! Jag tänker att vi själva skulle må bättre om vi sorterade för oss själva vad som är vad. Och skillnaden mellan Vill och Lust kanske? Om det är så att jag inte har sån lust att gå till jobbet kanske jag ändå Vill eftersom jag får lön och andra positiva saker av det. Det är ett val. Jämfört med att bara beklaga sig. Och som sagt har de flesta val men vi kanske behöver förtydliga det så vi inte ser oss som offer och martyrer. Sen finns det sociala orättvisor och strukturer som påverkar en hel del men de kan vi också arbeta på.

      Radera