fredag 15 augusti 2014

Inskolning

Nu är lillebror inskolad på föris. Allt har gått väldigt bra. Det är vi väldigt tacksamma över även om vi egentligen inte trott annat.

Maken har skött inskolningen som är tre dagar kort. I går var första dagen barnen var där utan pappa. Lillebror hade blivit arg när han behövde gå in och äta och dottern, som gått 15 timmar per vecka de senaste två åren, hade på eftermiddagen frågar om de inte skulle hämtas snart. Annars allt utan problem. Skönt!

Jag har dock fått en stark känsla denna gång av att det ändå är tokigt att det inte är någon av oss föräldrar som är där när lillebror vaknat eller får trösta när de slagit sig. 

Jag gissar att alla får den när det är dags att lämna bort barnen. Jag blev dock lite överraskad av den känslan då den är starkare än när storasystern skulle börja på förskolan.... Trots att vi nu vet att vi har trygga barn som kommer klara det bra och att vi har glädjen att ha en förskola vi är mycket nöjda med. 

När jag frågade runt bland kollegor kände de igen sig och de med tre eller fler barn sa att den känslan blev starkare för varje gång. 


Efter middagen. 
Foto: storasyster

1 kommentar:

  1. Jag känner också igen mig. Dessutom har jag utvecklat ett katastrof-tänk sen vi fick barnen som jag inte besatt innan, grundat i beskyddarinstinkt tror jag.

    Kan glädja dig med att er lillebror ser lika nöjd och glad ut varenda gång jag är på föris <3

    SvaraRadera