Vi insåg snabbt att Tonsai vill Inte vara eller förknippas med Railey trots att det ligger nära. Där är Railey west och Railey East och så lite bortom ligger Tonsai. Stranden med en egen identitet.
Vi hade tänkt stanna 3 nätter här men det blev 6.
Området är förknippat med klättring på grund av sina fantastiska klippor och det finns klätterleder i alla svårighetsgrader. Vi har klättrat tre gånger under våra dagar här och det har varit riktigt kul! Det kostade 800 bhat (knappt 200kr) per person för en halvdag. Vi betalade för två personer och jag och Daniel delade på en sele.
Malte har varit okey med att följa med trots att han inte fått klättra med rep och sele. Han har "småklättrat", som han kallat det.
Det finns också en del grottor att utforska i området vilket är kul.
Vi prickade in Tonsai cleaning days vilket innebar två dagar av städning, olika tävlingar och musikfestival! Bandet Job to do, Thailands största reaggeband, som vi missade på Koh Phayam, spelade en kväll. Restaurangerna stängde och flyttade ner på stranden. Vi tog sällskap med Mario, en 24-årig kille som reste själv (vars flickvän tyckte det var fantastiskt att han umgicks med en barnfamilj och inte massa singeltjejer).
När Railey nu mera mest består av dyrare resorter har Tonsai små mysiga caféer, restauranger och några billiga bungalowställen kvar. Stämningen här är bohemisk och familjär. Kvinnorna som jobbade på "vårt massageställe" var irriterad på att det på festivaltröjorna stod "Tonsai, Railey, Krabi Thailand" för de är Inte Railey! Och det framgick att det var viktigt att det var Tonsais gratisfestival och Inte kapitalistiska Raileys.
Tyvärr har dock en mur dykt upp här och skiljer gatan från djungeln ner mot stranden. Något storbolag har tydligen köpt upp marken och alla är mycket upprörda.
Första dagen vi klättrade var väggen 15 meter hög och nästa dag 25! Vi är så imponerade av Lovis. Hon har visserligen klättrat en termin på klubben hemma men det är ju rätt korta inomhusväggar, detta är något annat. Och hon har fått blodad tand. Hon är klättrare nu, säger hon.
Jag fick själv se mig besegrad av tredje dagens klätterled. Men både Daniel och Lovis klarade den och hela klätter-grejen har gett mersmak för oss alla.
Nu åker vi vidare till Kho Lanta där vi ska slå läger i hela 4 veckor och barnen ska gå i skola/förskola för att få välbehövlig stimulans av andra barn. Och så kommer Ida i 2 veckor!!
Hej! Vad fint att vara saknad, faktiskt. Nejdå, det är ingenting tråkigt som ligger bakom. Bara andra saker som blivit mer intressanta. Jag fick en ny tjänst i höstas och den ger mig mer utrymme för kreativitet i min yrkesroll så jag tror att jag inte har samma behov av en kreativ kanal i min fritid, så som jag kanske hade tidigare. Därmed inte sagt att jag inte skapar och är kreativ på min fritid men just det här med att dela med mig... min nya tjänst innehåller en hel del av just den varan så jag antar att bloggsuget bara försvann.
SvaraRaderaDessutom jobbar jag mycket mer än jag gjort tidigare, vilket ju såklart ger lite mindre fritid. Och så tränar jag mer än tidigare. Så den lilla tid som blir kvar därutöver vill jag ägna åt min familj och göra roliga saker tillsammans. (Eller ligga och sträck-se Modern Family på netflix...)
Ni ser ut att ha haft en fin resa, jag har tittat in lite då och då under tiden. Nu hoppas jag att få se lite glimtar av ert hus!