onsdag 21 maj 2014

Tröttheten

Vi är en sån där familj som inte går till läkaren om det inte är kris. Maken sätter akupunktur istället för värktabletter, han tejpar fötter och ger tråkiga rehabiliteringsövningar som gör saker bättre. Förkylningar går över och feber har vi av en anledning.

Men tillslut bestämde jag mig för att gå till läkaren och till och med maken tyckte det var en bra idé då jag varit så otroligt trött så väldigt länge och ständigt hade ont i halsen. 

Blodprover visade att jag hade för lågt med vitamin B12 och kalium vilket åtgärdas med vitamintillskott och en ordinerad banan per dag. 


Dessutom var ämnesomsättningen lite låg så den skulle kollas upp mer. 

Det kändes skönt att veta att tröttheten berodde på något. Och jag blev bättre efter några veckor. Jag slapp att ständigt gå runt med en infektion i kroppen men rätt trött har jag fortsatt att vara. Väldigt drygt. Jag har varit tillbaka till labbet för fler blodprovet och haft telefonkontakt med läkaren. Läkaren hittade inget annat och förklarade att det inte fanns mer att göra. 

Västerländsk medicin tänker jag... 

Jag beklagade mig för min barnmorska som hänvisade mig till gynmottagningen eftersom hon tyckte att det lät som att det var hormoner som spökade (bland annat mer finnar än vanligt). Den läkaren beställde några fler blodprov, så något mer fanns tydligen att göra i alla fall... men hon kunde heller inte förstå vad som var fel med mig. Och kanske är det inte något fel som man hittar med vanliga metoder. Fast jag känner att något inte är helt rätt.

Vad som stör mig är att när läkaren konstaterar att det inte syns nåt mer på blodprovet så släpper dem mig. - det finns inget mer vi kan göra. 
Men jag har fortfarande de symtom jag kom med. Tack och hej!

Jag är piggare. Det ska jag tillstå. 
Men jag bokade ändå in ayurvedakonsultation hos en kvinna jag träffade för ett år sedan. Då var jag i balans. Ovanligt för en kvinna med bäbis på ett drygt halvår. Då mådde jag bra men var nyfiken. Nu kom jag med ett problem. Hon kom ihåg mig och kunde hitta mig i sina papper. Efter en titt på tungan sa hon - jag förstår varför du är trött. 
Sen kollade hon naglar och pulsen innan hon ställde "diagnosen".
Jag var hos henne en timme och med mig hem har jag lite örter och "levnadsregler" för mina obalanser. 

Enligt ayurvedan finns flera stadier innan man blir sjuk. Jag är i ett av dessa stadier. Jag har en obalans som inte syns på blodprov men som på sikt kanske skulle utvecklas till en sjukdom som är mycket svårare att bota än vad det är att ändra något i stadiet då man helt enkelt känner att något är fel. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar