Spädbarns rätt till sina känslor

Det var inte så många årtionden sen vi opererade små barn utan bedövning för att vi inte trodde att de kände smärta. 

Det låter ju helt galet!

Idag lämnas spädbarn själva, gråtandes för att vi tror att det är bra att lära dem. De ska lära sig att trösta sig själva och inte lära sig att en inte kan få direkt tillfredsställelse. En del säger att de lär sig bli självständiga. 

Det låter ju helt galet! 

Ett spädbarn är fullt av instinkter. Överlevnadsinstinkter! Hon kan inte tänka rationellt eller förstå förlopp. Hon känner! Hon klarar sig inte utan minst en person att knyta an till och som står för den basala omvårdnaden. Ett spädbarn behöver omedelbar tillfredsställelse för att bli trygg. Hon behöver få sina behov tillfredsställda omedelbart och sina känslor tagna på allvar. Hon behöver bli sedd, tröstad och gosad med. Så skapas trygga barn som växer upp och blir självständiga och har en sund tillit till sig själv och vuxna.

Det här handlar om anknytningsteori och du kan läsa en sammanfattning av det här. http://lattattlara.com/utvecklingspsykologi/bowlbys-anknytningsteori/

Jag kommer dela mer på ämnet spädbarns rätt till sina känslor som en del av #känslouppropet 

Jag kommer bland annat dela med mig av vad som funkat för oss i vår familj. Vad kan funka för dig?

Föräldraskap som har utgångspunkt ur anknytningsteorin kallas på engelska attachment parenting och brukar på svenska kallas nära föräldraskap. Lyhört föräldraskap tycker jag också är ett bra ord. 

Slowfamiljen säger som vanligt att en ska utgå från det som fungerar förr "oss som familj" och det vet vi först när vi stannat upp och känt efter.