Början på resan

 Nu har vi varit på resande fot 3 veckor och ni som följer på Instagram @evagrape_familytravel har haft full koll på oss.  Jag älskar möjligheten att kunna lägga ut bilder från det vi gjort där och använda stories för lite spontana "här och nu- upplevelser" och tankar jag har.

Jag har valt att skriva delvis på engelska där eftersom det är så roligt att ha kontakt med andra familjer från olika delar av världen, som också är ute och reser. Här kommer jag dock hålla mig till svenska.

Vi lämnade Sverige en måndag morgon och även om det alltid är lite drygt med långa flygresor så gick allt bra. Vi flög med Thai air med mellanlandning i Bangkok. Vi landade i ett varmt Hanoi tidigt på morgonen dagen efter och tog en taxi till vårt enkla hostel i gamla staden eller "old quorters" som det brukar kallas. 

Vi hade läst att norra delarna av Vietnam kan bli kallt på vintern och att det kunde vara 18-22 grader ungefär i Hanoitrakten i november men jag tror aldrig det var under 30 så länge det var där. Väldigt fuktigt var det också även om vi aldrig fick någon regnskur på oss.

Vi hade för en gångs skull förbeställt taxi som väntade på oss på flygplatsen och tog oss in till staden. Vårt rum var inte klart eftersom vi anlänt på förmiddagen, så efter att ha fått te och kaffe i receptionen gick vi en runda i kvarteret, drack kokosnötter och åt lunch.

Det är vår första gång i Hanoi men vår tredje gång i Vietnam. Tidigare har vi varit i södra delen av landet och istället landat i Ho Chi Minh city. Det går inte annat än att älska den här kombinationen av gammalt och nytt, traditioner och teknologi, som finns i så många sydostasiatiska städer.

Och maten! Som vi har längtat efter fräscha vårrullar, konstiga sallader och att få sörplai sig en salt nudelsoppa.

Icke att förglömma, bahn mi, det fyllda brödet.

Men kan ju lite ifrågasätta att det största matavtrycket fransmännen efterlämnade sig var ett rätt trist bröd... med vietnameserna har förädlat en tråkig, liten baguette till den mest utsökta street fonden som går att få tag på!

Bahn mi, vår lösning på allt. Vi hittar ingenstans att äta frukost - en bahn mi. Vi behöver en snabb lunch - bahn mi. Mellis? - bahn mi! Vi behöver frukost att äta tidigt innan bussen går nästa morgon - bahn mi!

Vi gillade helt klart Hanoi och våra 3 första dagar gick snabbt. Vilken tur att vi skulle tillbaka efter en tur ut till havet.

Vad vi gjorde i Hanoi får bli ett annat inlägg.

Snart är det dags för resa igen!

 Äntligen. 

Som vi har längtat efter att komma ut på resande fot igen. Det har gått flera år sedan sist, då vi var på långresa till Indien. 

Nu ska vi åka till Sydostasien i 4 månader och det är inte långt kvar.

Du kan också följa oss på Instagram på @evagrape_heart_travels

Vi kommer att börja resan i Hanoi, Vietnam i 11 dagar innan vi åker till Bangkok och vidare till Huai Yang där vi kommer att ha vår bas under dessa månader. Eftersom vi har barn i skolåldern går det inte att resa hur som helst. De kommer behöva gå i Sanuk svenska skolan för att uppfylla skolplikten. Därför blir vi "fast" på ett ställe mer än vi varit vid tidigare resor. Vi kommer dock utnyttja helger och lov till att se oss omkring. 

Jullovet kommer vi först spendera på den urmysiga ön Koh Payam där vi har varit en gång tidigare. För att sedan ta oss till Laos, vilket är nytt för oss.

Vi kommer avsluta vår resa genom att åka tillbaka till Vietnam men nu till de södra delarna. 

Samtidigt som det först kändes lite trist att vara begränsad till skolplikt och skola på ett visst ställe ser vi nu också fram emot att få lite "vardag" i Thailand. Det har vi aldrig haft på det sättet tidigare. En månad var vi på Koh Lanta och barnen gick i förskola och förskoleklass men då kom också vår vän Ida på besök två av de veckorna, vilket var fantastiskt och det kändes aldrig riktigt som vardag. Men det fanns absolut sin tjusning med att ha barnen i skolan så att vi kunde upptäcka ön själva på MC.

Vad ska vi göra då när barnen går i skolan, undrar många.

Jag kommer att jobba lite grand även om jag hoppas att jag ska kunna hålla mig ifrån att känna att jag borde "passa på" att göra massa saker. Som egenföretagare finns det ju alltid saker att göra! Tanken är absolut att även jag ska få en paus. Daniels plan är "träna, sola och sova middag" ;) Den hakar jag på!

Vi ses igen!

Lucka 1: Julplanering och önskningar

 

Vi vill starta nedräkningen till jul med eftertanke, planering och att tillåta sig att önska och känna efter. 

För vad vill du med julen egentligen? Vad är viktigt för dig och för de andra i din eventuella familj? Vill ni ha julefrid eller ett juläventyr? 

Så ofta gör vi saker för att vi tror att det ska vara på ett visst sätt eller vi tror att det förväntas av oss. Men kanske bryr sig ingen om att du stressad för att hinna få till den perfekta knäcken och ingen äter längre skinkan som kokats enligt konstens alla regler. Kanske var det viktigaste för barnfamiljen att få till bra rutiner för att att lovet skulle flyta på så bra som möjligt men när barnen blivit äldre behöver familjen ha något annat? Kanske är just det du längtar efter också det som ger de andra en lugnare och härligare julhelg. 

Att jag verkligen vill baka mormor Violas havrekex fast det tar en hel dag är ju helt okey om vi i familjen pratat om att det är viktigt för mig och den som vill kan vara med och de andra kan göra något annat givande med sin tid. Den tiden kanske är perfekt för att... Ja, vad vet jag om vi inte pratat om det.

Så bakom första luckan finns ett planeringsverktyg som kan vara en hjälp för er i familjen att prata ihop er om vad just ni vill den här julen. Klicka på länken här nedan så kommer du till dokumentet.

Julplanering och önskningar 2020

Om något av det var hjälpsamt, kanske en tanke eller någon av delarna. Berätta gärna för oss på Instagram @sloweva och @livetpåbudget och om du gör ett inlägg av det blir vi glada om du använder #slowbudgetjul så att vi hittar det!

En slow budgetjulkalender

 I och med att jag @sloweva på Instagram och Saga som där finns under @livetpåbudget kommer hålla en gemensam julkalender i år kände jag ett behov av att damma av denna blogg. Jag och Saga har aldrig träffat utanför Internet men vår vänskap håller i sig. Det är så fint! Vi träffades på Facebook i gruppen Självhushållning på villatomt och efter att helt ha kapat en tråd tyckte vi det var bäst att fortsätta vårt samtal privat. Och sen har vi följts åt. Vi "pratar" nästan varje dag med varandra i messenger. 

Vår tanke med julkalenderna:

Vad handlar julen om egentligen? Ja, det är ju svårt att säga i en mening. Det är ju säkert olika för varje familj och kanske till och med har vi olika förväntningar och tankar även inom familjen. Vi, Eva och Saga, har tankar om vad jul är för oss. Och kanske framförallt vad vi helst ser att julen INTE ska innehålla. Vi slipper helst stress, ångest, tidsbrist, inköp av mat ingen äter och julklappar ingen vill ha. Vi hoppas på en jul som är hållbar både för oss som människor och miljön och som dessutom inte behöver ruinera oss. En slow budget jul!

Vi, @sloweva och @livetpabudget bjuder i år på en julkalender med fokus på det som vi tänker att julen mest ska innehålla. Vi kommer komma med pysseltips, recept och julklappsideer men också på en del tips om hur man kan tänka om olika saker kring denna storhelg. Nån meditation eller yogasekvens kanske också kommer dyka upp. 

Vi hoppas att ni vill haka på!

Vi blir glada om du delar vidare vår kalender och använd gärna hashtagen #enslowbudgetjul om du använder dig av något från julkalendern.

Och vem är @sloweva?

Över ett år sedan senaste inlägget och före dess har bloggen de senaste åren mest fungerat som en resedagbok. I början av bloggens liv fanns dock en tanke om mer än bara vanlig bloggdagbok. Jag hade ett behov av att disktura föräldraskap och hur vi lever. Men ni vet, ibland kommer livet i vägen eller helt enkelt tar andra vägar. 

Jag har tidigare beskrivit mig så här

Jag heter Eva, är 34 (nu 38) år och bor i Röda Huset med min familj.

Jag är socionom, har förlossningsförberedande kurser, är utbildad doula och hantverkare.

Jag drömmer om självhushållning och ett liv där vi inte känner oss pressade och stressade och ser vardagen som ett ok att bära. Jag vill inte lägga livspussel. Jag vill leva utan förutbestämda ramar. Jag vill ha ett öppnare och snällare klimat och jag vill lära mig mer om andra och mig själv samt utvecklas och inspirera utan pekpinnar men med ödmjukhet, förståelse och acceptans.

Det här stämmer fortfarande känner jag trots att fyra år har gått. Hantverk har till största del fått ge vika för yoga kanske. Jag är nu också yogalärare vilket ger mig så mycket. Jag är också letande av äventyr. Jag vill resa och upptäcka världen. I det stora och det lilla. Äventyr behöver inte betyda resor till andra sidan jorden även om jag verkligen uppskattar det också. 

Imorgon kommer första luckan!

Hoppas ni följer med oss under december.

Harr Potter-kalas

Dottern fyllde 10 år i fredags och önskade sig ett Harry Potter-tema på kalaset, som det Potterhead hon är. Och vem är jag att säga nej till det?!

Vi beslutade oss för att välkomna kalasdeltagarna till Gryffindors elevhem. Själv var jag elevhemsföreståndare. 

Jag letade fram julgardiner och dukar, mässingsljusstakar och lät rummetgå i rött och guld/gult som Gryffindors färger. 

Eftersom kalaset var direkt efter skolan bjöd vi först på scones och frukt och sedan kakor och tårta. Och godis! Bland annat Bertiebotts bönor i olika smaker. Bläää!

Dottern hade gjort kvickar som hängde i taket. 

Efter ätandet spelade eleverna quiddich och lekte röda vita rosen. Ingen ville gå hem från skolan denna dag! Men elevhemsföreståndaren pustade ut i soffan. 

Hemma i djungeln!

Efter 9 dagar borta kom vi hem till en trädgård där det växte så det knakade!

Och skogen levererar!

Mangoldpannkaka med nyplockade blåbär. Mums!

Så här års blir jag nästan lite manisk. Det finns så mycket att plocka och ta tillvara på! Och jag hinner inte ta hand om hälften av hallonen. Ändå. Varje syltburk i källaren är bra. Jag fokuserar på det som blir. Och inte tvärt om. 

Fantastisk dagar i Jokkmokk

Vi blev väl emottagna av våra fina vänner med stuga utanför Jokkmokk. Vi fick mat och drog sedan iväg till skogs för orientering och sedan bad i äldreboendets inomhusbassängen som de hyrt. 

Vilka fantastiska dagar vi fick med otroligt mycket ute-tid, lek och god mat!

Fiska abborre i skogssjö! 

Flera goda grill-luncher ute i skogen. Aldrig smakar det så gott som då. 

Ett gemensamt träningspass för vuxna, barn, grannbarn och hund. Så bra och kul! Ett par löppass blev det också. 

Då andra familjens dotters dagisfröken skulle köra folkrace fick vi så klart heja på!

Det här spat är nog det bästa jag stött på! Vattnet är värmt med ved och till höger en dusch där någon helt enkelt får kliva upp på en stege och hälla vatten på en. Tack Jörgen som fixade varmvatten och Daniel som fick hälla vatten på mig efter morgonjoggen då jagbangade  dopp i sjön. 

Vi bastade också med den fantastiska utsikten över sjön. 

Road trip norrut

Förra sommarens resa gick söderut mot Göteborg och årets gick istället norrut. 

Först gjorde vi ett stopp hos vänner i fiskeläget Spikarna på Alnö utanför Sundsvall.

Vänners lilla barn och nye vårt. 

 Vi gjorde tillsammans ett besök på Norraberget vilket senaste åren blivit riktigt fint med djur och aktiviteter. Som ett norrländskt Skansen. Hjortronglassen vi åt drömmer jag om än. 

Efter två nätter på ”sjöbovind” åkte vi vidare mot Umeå för en natt hos min farbror. På vägen stannade vi vid Naturum Skuleberget för lunch och besök på museet. Väl värt ett besök!

Hos farbror blev vi riktigt bortskämda med god mat och vin och gitarrunderhållning. Dagen efter var det dags för den långa etappen mot Jokkmokk. 

Tågresan hemåt

Vi tog oss med tåg från Goa till Mumbai. Först taxiresa till tågstationen jättetidigt på morgonen. Malte blev åksjuk och kräktes på vägen. Det var 11 långa timmar ombord på tåget roligt att se landskapet utanför. 

Helt plötsligt säger en medpassagerare - ska inte ni av här?

Vi fattade ingenting för ingenstans hade vi hört Mumbai/bombai uttalas. Vi fick klart för oss tåget inte stannar där utan i en förstad någon timme med bil från själva staden. Det blev stressigt att komma av och ut i folkvimlet med barn och packning. - Håll koll på barnen, skrek folk till oss fast vi redan hade dem i var sin hand. Det gav en känsla av otrygghet  jag sällan upplever. 

Vi hittade en taxi och med den hemska trafiksituationen i Mumbai tog det över tre timmar stt ta sig till bort förbokade hotell. Malte blev åksjuk igen och Lovis behövde gå på toa. Vi var så ofantligt trötta när vi äntligen kom fram. Vi blev ofantligt glada av att se att det var ett rätt lyxigt hotell vi bokat. Det var vi värda! Vi fick gå på toa, fick var sitt glas juice och sen upp på vårt rum med mjuka sköna sängar och fungerande dusch i badrummet!

Efter sovmorgon och frukostbuffé hyrde vi genom hotellet en bil med chaufför som skulle ta oss runt i staden enklare än med egen taxi men det borde vi inte ha gjort. Vi fick ett bestämt pris från hotellet men sedan ville chauffören ha extra betalt för allt möjligt. Fiffel och båg. Ännu en dag i trafikstockning och vi fick muta barnen med glass och oss själva med det indiska starka och supersöta teet som säljs överallt. 

Vi tog oss ut till elephant island för att kolla på ett gammalt tempel uthugget i berget men vi var redan less efter taxiresan, det var den värsta turistfälla jag varit med om, så när vi i värmen tagit oss upp till templet och de där skulle ha ohemult mycket betalt för att gå in, vilket inte stått någonstans, då vände vi på klacken och tig första bäst båt tillbaka, åt glas, körde hem, åt nudlar på gatan och gick till hotellet och hyrde en film. 

Vi gillar inte Mumbai. Så är det. 

Dagen efter gick inte vårt flyg förrän på natten. På Patnem Beach fanns ingen hemlängtan men nu ville vi inte vara kvar längre. Vi ville sova utan att väckas av ylande hundar, trafik och byggen. Vi längtade till våra sängar. 

Vi hängde sista dagen några timmar på ett köpscenter med Ac för att inte bli för svettiga innan flygresan. Tuktuk dit, bättre ön bil!

Överprisad fika där och överprisad mat på flygplatsen men tillslut var vi på väg hem. 

Synd att avslutning blev rätt misslyckad men å andra sidan lättare att åka hem. 

Patnem

Vilka fina dagar!

Patnem Beach är favoritstranden. 

Trots högsäsong är det rätt öde, lagom med försäljare som är samlade vid ett ställe, förbjudet med försäljare på stranden, aningen billigare än flashigare Agonda och verkar ha mycket fler bra boenden till vettiga priser och inga stora resorts. Det är nära till närmaste lilla stad, bra med restauranger och fik, några yogaställen, några massageställen, lagom vågor, stranden städas varje morgon och lokalbefolkningen har gått ihop om att stranden inte ska bli exploaterat som Palolem. 

Här skulle vi kunna stanna. 

Ägaren av Shiva restaurang som vi varit på en del säger att det är flera svenska ”long stayers” här. Kan förstå det. Vi har dock inte stött på några svenskar på denna strand. Heller inte massa ryssar vilka annars varit i majoritet av utländsks turister. Hit går inga charterresor. Här är mest barnfamiljer och pensionärer och några yogautövare. 

Igår kollade vi kartan och tyckte det var gångavstånd till lilla staden Chaudi så vi traskade dit på förmiddagen och upptäckte att det var marknad. Tydligen lördag! Daniel köpte en kokosnötsöppnarkniv som verkar mycket praktisk att ha i trädgården. Vi köpte även henna. Vi tog en tur i en större supermarket. Alltid kul! Och tog ut pengar som var vårt huvudsyfte. Vi åt god billig mat på en enkel restaurang men barnen var lite trötta i värmen så vi tog en tuktuk tillbaka. 

På eftermiddagarna blir det ofta vila med högläsning. Vi är nu inne på resans femte bok i serien Spirit animals. Väldigt spännande och ger många intressanta samtal om rätt och fel och att det kanske inte är så svart eller vitt. De goda kanske inte alltid gör rätt.., och de onda har också sina poänger. 

Efter en eftermiddag på stranden igår tryckte vi vuxna i oss salt och vatten och satte en telefon att spela på i händerna på barnen. Sen sprang vi en längre tur. Så otroligt härligt och ett fantastiskt sätt att upptäcka landet. Det blev en lugn tur på 45 minuter som tog oss genom staden, mot Palolem och tillbaks hem. Och Evas vad höll! Nu har vi lovat oss många gemensamma löpturer hemma. 

Efter dusch tog vi oss till norra delen av stranden och drack en drink på Nada Brahma. Första bra drinken i Goa. Sen vidare till en restaurang med fin utsikt över havet. En riktigt bra dag!

Nästan öde strand. Barnen och Daniel i havet. 

Korta dagar i Agonda

Efter dagarna på kryddodlingen åkte vi till Agonda Beach och bodde bra på Fatimas guesthouse. Äntligen ett boende till vettigt pris! Dessutom fick vi utrymme vilket var välbehövligt efter att ha bott i ”lådan” i Palolem. Här fick vi två rum med dubbelsäng i varje, myggnät och en soffgrupp. 

Första dagen  började med att vi vuxna tog en kort löptur på stranden. Det har blivit några såna under resan. Evas vad har krånglat lite efter en tidigare skada men korta turer barfota i sanden, tåhävningar och lite akupunktur har gjort vaden bra.  

Sen hade vi bestämt träff med en av svenska familjerna. De tog en taxi från sin strand och vi fick en dag med massa lek och god mat. Fantastisk aubergine masala. Mums!

Andra dagen vaknade Eva och Lovis och mådde inget bra. Det var inte förkylning men influensasymptom och illamående. Det fick bli en vilodag. Och det kändes rätt välbehövlig även för resten i familjen. Förutom en timme på stranden på sen eftermiddag höll vi oss på rummet. Vi högläste, läste tyst och Malte byggde plusplus, spelade lite spel och slumrade. 

Dagen efter var det redan dags att åka. Och tack och lov mådde vi nästan helt bra! Agonda är en fin strand som vi inte riktigt hann upptäcka helt. 

 

Daniels 40-årsdag i Patnem

Den 11:e fyllde Daniel 40 och vi firade honom med sovmorgon! Eva ritade med barnen i rummet intill så födelsedagsbarnet fick somna om efter att ha blivit väckt av ylande hundar. Sen sång och paket på sängen.  

Det är svårt att smussla med hemligheter när en tillbringar all tid ihop. Dagen innan hade jag kollat med hotellets restaurang om vi kunde få upp mousserande vin på rummet på eftermiddagen. Det avslöjade servitören vid frukosten genom att fråga vilken tid de skulle komma. Jaja, lika trevligt ändå. 

Efter frukost paddlade vi kajak och badade lite innan vi gick tillbaka för dusch och sen lunch. Efter det blev det högläsning för att vila lite.  Sen var klockan vin på balkongen. Jag och Malte gick iväg för att prata med baren och smet samtidigt iväg och hämtade chokladkakan jag beställt dagen innan. Det blev i alla fall en överraskning!

Sen blev det lite bad i poolen innan vi gick iväg till en tapasrestauranger. Det var väldigt gott med något annat än den vanliga Indiska maten. Daniel fick till och med en brittisk pale ale till maten istället för den ordinarie blaskiga lokala ölen Kingfisher. 

Sen somnade vi alla gott!

Äventyrsdag i Tanshikar Spice farm

Andra dagen på Tanshikar började tidigt av att vi frös och något djur prasslade. Men vi slumrade vidare till att det var dags för frukost 8:30. 

Frukosten var bra. Både indisk rispannkaka, nån potatisgryta, omelett, fralla och marmelad. 

Efter frukost begav vi oss av på äventyr. Vi blev körda i jeep till ett Wildlife sanctuary och sen fortsatte vi på galet skumpiga vägar in i bushen innan inte ens jeepen kunde fortsätta. Då gick vi. Och gick. Uppför! Det var en rejäl vandring på ca 50 minuter var av sista 500m mer var klättring. Och sen kom belöningen!

Vi simmade, åt frukt och tog igen oss. Sen gjorde vi vandringen tillbaka som gick fortare. 3,5 timme efter start var vi tillbaka vid gården och lunchen smakade gott. Sen gick vi och sov!

Efter middagsluren drack vi goda shakes. De hade pratat sig varma om rå kakaos fantastiska egenskaper så vi drack chokladshakes och smoothie med välgörande bipollen. Så gott!

Senare åkte vi iväg till deras adventurepark som var en höjdbana alldeles lagom för att barnen skulle klara det men endå vara spännande. Den avslutades med en lång linbana som var skoj och barnen på gården som följt med åkte också. Och sen kom några män som jobbade i närheten dit och åkte. Så kul!

När vi kom tillbaka var det mörkt och vi spelade UNO i väntan på middag. Sen somnade vi ovaggade. 

Dagen efter var vi vuxna lite stumma i benen. 

Efter frukost och inhandling av kryddor och massa tack till ägarna åkte vi sedan vår förbeställda taxi till Agonda Beach. 

Tanshikar Spice Farm

Sugna på något annat än strand och hav bokade vi två nätter på Tanshikar Spice Farm långt upp i bergen. 

Dagen vi skulle dit började inte bra då Lovis öra gjorde ont och Daniel fick migrän. Jag ordnade sen utcheckning så Daniel kunde sova så länge som möjligt, mailade Tansikar om läget och hörde med närmaste svenskfamiljen om han i värsta fall kunde fortsätta vila där när vi behövde lämna rummet. Jag och barnen byggde sandslott och vid 11:30 kikade Daniel ut och stod faktiskt på benen. Så vi kom iväg om än lite senare än tänkt. 

Upp upp i bergen åkte vi på slingrande vägar och skyltar om att svarta pantern har företräde i trafiken och chaufför som pratade om kobror!

Vi blev så fint emottagna när vi kom fram. Vi blev visade till ett jättefint rum i ett lerhus och sedan fick vi lunch. Det var ganska många besökare när vi kom men vi var de enda övernattande. 

Efter väldigt god buffé gick vi rundvandring i kryddodlingen. Familjen som bor och arbetar där är tredje generationen och är i stort sett självförsörjande och odlar kryddor till försäljning. De berättat för oss om alla kryddor, hur de odlas, pollineras och hur de tänker om sin ekologisks odling. När Lovis frågade hur de skördar nötterna högt upp i palmerna berättade han att de klättrar upp och plockar dem, hoppar över i nästa palm och så vidare. När Lovis inte trodde honom så visade han och wow vad imponerande! Han var urstark och smidig men berättade att han inte orkar mer än en timme i taget medan experterna äter frukost, klättrar upp i en palm och sen inte kommer ner förrän till lunch! Och sen fick vi prova att klättra. Otroligt svårt!

Efter visningen vilade vi före en till fantastisk måltid.