fredag 14 februari 2014

En nattning i nuet.

I kväll tog det tre försök innan lillebror verkligen somnade i sin säng. Han sover i nederslafen i våningssängen så han kommer upp själv, vinglandes in till oss i vardagsrummet, med ett stort leende. Och när man går emot honom vänder han om och går tillbaka till sängen. Han vet ju egentligen var han ska vara. Hur trött han än var så tog det lite tid ikväll. Men det kändes okey och jag tänkte - det här har jag skrivit om.

Jag letade i arkivet och här är det:

Vara Nu

Jag tänker på de nattningar då jag önskat att min dotter snabbt ska somna så att jag kan göra något annat viktigt som att kolla mailen eller titta på en film... Kanske försöker jag effektivisera nattningen lite och bara sjunga  en sång.

Det är inte de kvällar hon somnar snabbt. Snarare tvärt om. Dottern börjar prata och sjunga och vill inte vara i sängen. Hon vill upp, ligga på golvet eller i soffan. Hon försöker ta sig ur sin spjälsäng och kastar ur alla saker inklusive lakan ur sängen och tar av sig pyjamasen och säger att hon måste kissa på pottan. Allt för att komma upp igen. Själv blir jag frustrerad och känner att det här vi inte tid med.

Vilka vi? Min dotter har all tid i världen...

Jag tänker på de nattningar då jag tänkt att jag har all tid i världen och att det inte finns något viktigare än att vara just där. Då dottern sitter i fotöljen i sitt rum och dricker välling. Jag ligger oftast på golvet med huvudet på en mjuk nalle/älg/groda. Vi är tysta. Jag försöker tänka glada tankar eller att inte tänka alls. Mina andetag är lugna. Jag ska ingenstans. Vad dottern tänker kan vi ju bara gissa.

När hon druckit klart är det dags att borsta tänderna. Vi brukar leka att vi är djur. Det började med en lejonfamilj. Nu är hon oftast en giraff och jag en apa som hänger i svansen och borstar hennes tänder :)
Sen kramas och pussas vi och jag lägger ner henne i sängen. Jag klappar henne och sjunger Trollmor och Trollfar (när trollmor har lagt alla elva små trollen.... och sen en vers med trollfar också).

Godnatt, sov gott, natti natti. Jag går ut och rummet. Dottern vänder på sig och somnar.

På sommaren kan man sova middag under en eka.

1 kommentar:

  1. Det är så tänkvärt det här... det är precis så det fungerar med vår 3-åring också. Dessutom är det ju så att när man tillåter nattningen att ta tid är det ju en av dygnets bästa stunder!

    Jag blev nyfiken på dig efter att du kommenterat på min blogg och jag har nu läst många av dina "gamla" inlägg och även bekantat mig med nya bloggen. Jag tycker verkligen om att läsa det du skriver och kommer följa dig framöver. Tack för tankar och inspiration kring vardagen och familjen!
    / Malin

    SvaraRadera